Sverige är inte längre ett paradis för massmördare

KOLUMNISTER

Det är viktigt att den första domen för folkmord, det grövsta brottet i lagboken, har fallit i Sverige.

Krigsförbrytare går inte längre säkra här.

Att straffet för den 54-årige ingenjören blev livstids fängelse är inte mycket att orda om.

Folkmord (flera massakrer) och grovt folkrättsbrott (mord, anstiftan till mord, mordförsök och människorov) är en kriminalitet som en svensk domstol inte hanterar till vardags.

Det har varit betydligt mer komplicerat för Stockholms tingsrätt att nå fram till slutsatsen att mannen verkligen deltog i det 100 dagar långa folkmordet på cirka 800 000 oskyldiga människor i Rwanda 1994.

Åklagarens bevisning har nästan uteslutande bestått av vittnesmål från ett betydande antal överlevande offer och andra vittnen.

Det säger sig självt att berättelser om fasansfulla upplevelser för 18 år sedan går att ifrågasätta. Minnen bleknar, myter vävs. Och försvaret hävdar att den rwandiska regimen har fabricerat hela utredningen.

Det krävs dock ett betydande mått av raffinemang för att lyckas förmå alla de människor som har vittnat i rättegången att ljuga ihop detaljerade och övertygande berättelser om den numera svenske medborgarens delaktighet utan att det på något sätt märks.

Domen lär överklagas. Kanske frias mannen i nästa instans. Märkligare saker har inträffat i svensk rättshistoria. Noterbart är till exempel att Stockholms tingsrätt inte köpte åklagarens bevisning fullt ut. Mannen frias för några massmord.

Men alldeles oavsett hur detta slutar har Sverige i dag skickat ut en viktig signal. Krigsförbrytare går inte längre säkra här.

Så har det dessvärre inte alltid varit. Ända sedan andra världskriget har massmördare i lugn och ro kunnat bygga upp nya liv här. Gamla nazister, mördare från de jugoslaviska krigen och hantlangare åt Saddam Hussein har inte haft mycket att frukta.

Enligt uppskattningar bor i Sverige runt 1000 personer som borde ha ställts till rätta för olika former av brott mot mänskligheten.

Den internationella kritiken mot denna slapphet har varit lika berättigad som betydande och ledde till att rikskriminalen i mars 2008 inrättade en krigsbrottskommission.

Det var på tiden att en nation som ser sig som en moralisk stormakt och som aldrig har haft problem med att kräva att andra länder utreder krigens skändligheter upphörde att vara ett paradis för dessa personer.

ARTIKELN HANDLAR OM