Kriget mellan juristerna och justitieministern

KOLUMNISTER

Juristernas bristande förtroende för Beatrice Ask blir allt mer uppenbart.

Det senaste exemplet på en situation som har blivit problematisk är att lagrådet bitskt har sågat justitieministerns förslag om att livstid ska vara normalstraffet för mord.

En viss ömsesidig misstro mellan lagstiftare och jurister har alltid funnits och behöver inte nödvändigtvis vara någonting dåligt. Mothugg och invändningar tvingar båda sidor att vässa argument och tankar.

De senaste åren har dock motsättningarna accelererat och har nu nått en nivå som torde sakna motstycke i modern tid.

För en tid sedan gick Beatrice Ask ut med ett förslag på att livstid ska utgöra normalstraffet på mord. Så såg det ut i våra domstolar fram tills för några år sedan, då Högsta domstolen bestämde att lagens strängaste straff endast ska gälla de mest grymma morden.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. I ett remissyttrande sågade till exempel Advokatsamfundet promemorian som låg till grund för den tänkta reformen.

Samfundets generalsekreterare Anne Ramberg påpekade bland annat att det inte var länge sedan straffet för mord skärptes och att den förändringen borde utvärderas innan politikerna börjar pilla på lagen igen.

Svaret avslutas barskt: "Till detta kommer att det dessutom finns skäl att tro att förslaget är en del i den partistrategiska planeringen inför 2014 års val".

Det vill säga: justitieministern ägnar sig åt populistiskt trams för att vinna röster.

En viss syrlighet från Advokatsamfundet, vars medlemmar ska försvara dessa mördare, är dock inget att förvånas över.

Mer uppseendeväckande är lagrådets ton. Lagrådet, en myndighet som ska granska lagförslag innan de klubbas i riksdagen, är nämligen än mer bitskt.

Justitieråden inleder med att påpeka att de inte ska ha synpunkter på att politikerna vill skärpa straffen, men kan inte låta bli att i förbigående inflika att förslaget är omstritt.

Det är inget annat än ett elegant och diskret sätt att berätta att även lagrådet anser det vara populism.

De lagkloka går sedan över till att analysera förslaget och kommer fram till att det är så dåligt skrivet att det snarare skulle leda till att det blir svårare än lättare att döma till livstid.

Sedan följer ett pedagogiskt resonemang med förslag om hur justitiedepartementet borde utforma bestämmelsen och varnar för att det med nuvarande skrivningar blir så förvirrande att det kommer att ta många år innan en vettig praxis sätter sig.

Efter denna sågning påpekar lagrådet avslutningsvis försåtligt än en gång att det inte ska lägga sig i det kriminalpolitiska tänkandet och därför inte borde invända mot det förslag som just har kritiserats skarpt.

Nu är inte Ask den första justitieministern som inte imponerar på juristerna. Många var de som suckade över till exempel Thomas Bodströms framfart.

Men det vi bevittnar nu är mycket ovanligt. Och det är inte första gången. I fjol gav sig till exempel Stefan Lindskog, justitieråd vid Högsta domstolen, i hårda ordalag på Ask.

De här striderna saknar inte underhållningsvärde, men skrattet fastnar i halsen.

Att justitiedepartementet inte kan formulera ett lagförslag utan att klanta till det så att effekten riskerar att bli den motsatta än den som avsågs är nämligen snarare beklämmande än roligt.

Uppdatering: det har påpekats att Justitiedepartementet hade tagit intryck av synpunkter från bland andra Svea hovrätt och Åklagarmyndigheten då lagförslaget formulerades. Det är med andra ord inte endast Asks tjänstemän som har hamnat snett.

ARTIKELN HANDLAR OM