Regeringen struntar i FRA-lagen

KOLUMNISTER

FRA-lagen blev så hårt kritiserad att regeringen tvingades inrätta en speciell domstol för att upprätthålla någon form av rättssäkerhet.

Sex år efter den häftiga debatten struntar nu regeringen i lagens intentioner och låter inte advokater övervaka domstolens arbete.

Det finns all anledning att fråga sig varför.

Minns ni stämningen 2008?

Efter flera års anmärkningsvärt dåligt lagstiftningsarbete och ett uselt första förslag som kastades i papperskorgen efter ramaskri i medier, bloggvärlden och alla instanser från Datainspektionen och Säpo till Advokatsamfundet och Justitiedepartementet så skulle riksdagen votera om FRA-lagen.

Regeringen tvingades till en rad eftergifter och för att lugna opinionen inrättades Försvarsunderrättelsedomstolen, som på uppdrag av FRA skulle bevilja tillstånd för signalspaning.

Den här "domstolen" lever inte upp till de krav vi ställer på en vanlig domstol, ärendena som behandlas är av lätt insedda skäl hemliga, men den leds av riktiga domare och har rimligen någon form av positiv inverkan.

För att ytterligare stärka rättssäkerheten beslöt rikdagen att regeringen skulle förordna så kallade integritetsskyddsombud som Domarnämnden och Advokatsamfundet skulle föreslå.

Tanken med denna ordning var god: ombuden skulle bidra till en mer allsidig belysning av varje fall, värna den enskildes integritet och skapa förtroende för domstolens verksamhet.

I början var allt frid och fröjd. Domarnämnden och Advokatsamfundet utsåg tre representanter var (hälften tidigare domare, hälften advokater) och regeringen hade inga invändningar.

I anslutning till att dessa förordnanden gick ut fick de två instanserna i november förra året ett brev från Försvarsdepartementet med en förfrågan om nominering av sex nya kandidater.

Regeringen har dock av ett eller annat skäl endast nominerat de tre ombud som Domarnämnden har föreslagit. I januari i år skrev Advokatsamfundet till Försvarsdepartementet och frågade varför. Departementet har inte ens svarat.

Hur många ärenden har avgjorts under denna tid utan att advokater har haft insyn? Och vad har regeringen för egentligt motiv till att obstruera mot lagen om försvarsunderrättelsedomstol på detta vis?

Försvarsdepartementets agerande är allvarligt, inte minst med tanke på att det i kölvattnet av Edward Snowden har visat sig att Sverige är en lydig underhuggare i USA:s världsomfattande massavlyssning.

De övriga kontrollfunktioner som har inrättats för att värna vår integritet gör inte situationen särskilt mycket muntrare.

Regeringens senaste, årliga rapport som ska övertyga oss om att snokandet sköts förträffligt var sex sidor tunn, varav tre gick åt till innehållsförteckning och bakgrund.

Och Siun, den myndighet som ska granska att försvarsunderrättelseverksamheten följer lagen, släpper ifrån sig sina granskningar i så maskade versioner att det inte går att bilda sig en vettig uppfattning om vad ärendena handlar om.

Advokatsamfundet har tröttnat och kräver att Konstitutionsutskottet granskar eländet med ombuden. Det är angeläget att så sker.

Regeringens arrogans i detta ärende är lika häpnadsväckande som skamlig.

ARTIKELN HANDLAR OM