Domare läxar upp åklagare för mordutredning

KOLUMNISTER

Ett protokoll med titeln Aktbilaga 67 Mål nr B 8323-11 må låta intetsägande.

Det visade sig innehålla en av de skarpaste uppläxningarna av en åklagare jag har läst.

I förra veckan häktades en man vid Södertörns tingsrätt, misstänkt för att ha förmått en annan man att sommaren 2010 mörda en kvinna med vilken han hade en vårdnadstvist.

Det var ett osedvanligt brutalt mord: kvinnan öppnade dörren till sitt hem med sin bebis på armen och sköts med flera skott inför ögonen på de tre äldre barnen.

Häktningsförhandlingen hölls sedan bakom stängda dörrar, vilket ur ett rättsäkerhetsperspektiv är problematiskt då ingen utomstående har insyn i hur stark bevisning staten egentligen har gentemot en person som den vill beröva friheten för.

Åklagare Marcus Ekman var självsäker och sade optimistiskt att han trodde att bevisen räckte för såväl häktning som för åtal.

Protokollet från förhandlingen ger dock vid handen att rådman Fredrik Nydén har en helt annan uppfattning om bevisläget. Men låt mig återkomma till det och först redogöra för bakgrunden till denna juridiskt allt annat än okomplicerade historia.

Bevisningen var inte tillräcklig

Den nu misstänkte 35-åringen satt för snart två år sedan häktad en månad, misstänkt för just det brott han nu än en gång har häktats för. Att han släpptes berodde på att bevisningen inte var tillräckligt stark.

Dessutom har den 22-årige man som misstänkts för att ha utfört mordet friats av hovrätten.

Åklagaren satte därför på sig både hängslen och bälte och begärde 35-åringen häktad för anstiftan till mord eller det snarlika brottet stämpling till mord.

Protokollet avslöjar att åklagaren bakom de stängda dörrarna argumenterade för att han numera inte påstår att den friade mannen utförde mordet.

Men det resonemanget köpte inte tingsrätten. Det finns inget som tyder på en annan mördare. Och den enda utpekade som finns har friats och ska betraktas som oskyldig.

Därför, menade domstolen, "finns det inte något utrymme för att nu häkta" den misstänkte för anstiftan.

Vid prövning av det alternativa yrkandet stämpling till mord är det inte lika viktigt vem som är gärningsperson.

En förbannad domare

Tingsrätten avvisade i och för sig två av tre häktningsgrunder. Risken att mannen begår nya brott om han släpps bedömdes som liten, då han är ostraffad och varit på fri fot i fyra år sedan det misstänkta mordet begicks utan att ha begått nya brott.

Inte heller trodde domaren att han kommer att försöka förstöra bevis om han släpps. Det har han nämligen haft flera år på sig att göra utan att, såvitt känt, ha lyft ett finger.

Men i samband med att den misstänkte torpeden greps flydde 35-åringen till Egypten. Först efter två år kom han tillbaka. Tingsrätten anser att det finns en flyktfara och beslöt att häkta honom, "om än med viss tvekan".

Åklagarens begäran om restriktioner – att en häktad person knappt alls ska få ha kontakt med omvärlden begärs och beviljas numera slentrianmässigt – avslogs dock.

Rådmannen avslutar det femsidiga protokollet med några osedvanligt skarpa formuleringar. Det finns nästan inga nya bevis som tillkommit sedan mannen släpptes i november 2012, anser domstolen. "Det kan därför närmast tyckas stötande att häktning begärs först nu".

Tingsrätten skriver även att den med tanke på "den oerhörda tidsutdräkt som redan förevarit" sedan mannen släpptes utan att mer än "mycket ringa bevisning" tillkommit så kommer ingen lång häktningstid att tillåtas.

Så här uttrycker sig de i regel mycket återhållsamma domarna nästan aldrig. Så här uttrycker sig en domare som är förbannad och inte tycker att åklagare ska få söla hur länge som helst.

Så här skriver en domare som har integritet nog att värna rättssäkerheten även för personer som misstänks för de mest avskyvärda brotten. Det är inte populärt i alla läger, men av avgörande betydelse för en anständig rättsstat.

ARTIKELN HANDLAR OM