Polisen i Malmö havererade i lördags

KOLUMNISTER

Först Husby, nu Malmö.

Att polisen gång på gång lämnar felaktiga uppgifter om allvarliga händelser skadar förtroendet för en av landets viktigaste myndigheter.

Jag var inte på plats i Malmö under demonstrationen i lördags och tänker, till skillnad mot många andra som inte heller var där, inte ha någon åsikt om huruvida polisen använde för mycket våld eller inte.

Å ena sidan fanns det bland de drygt 1300 fredliga demonstranter en mindre grupp maskerade personer som hetsade mot polisen, som kastade knallskott och brinnande bengaler.

Bilderna på hur polisryttare rider ner människor och de otaliga vittnesmålen om polisbrutalitet låter sig å andra sidan inte viftas bort i första taget.

Insatsen måste utredas seriöst och grundligt: undermåliga granskningar av eventuell polisiär brottslighet fick vi nog av redan efter kravallerna i Göteborg 2001.

Redan nu kan vi dock konstatera att polisen har försvarat sin insats med ett antal påståenden som visat sig vara uppåt väggarna felaktiga.

På sin hemsida skrev myndigheten till exempel att "vi har arbetat med att få in ambulanspersonal på plats, vilket har varit svårt. Både ambulanspersonal och poliser har i etta läge blivit angripna av våldsverkare".

Det låter onekligen förskräckligt, men uppgifterna stämmer inte. Sedan beredskapsläkare och sjukvårdspersonal protesterat mot beskrivningen har i dag Håkan Jarborg Eriksson, kommenderingschef under insatsen i Malmö, tagit tillbaka den allvarliga anklagelsen och säger att polisens felaktiga bild var ett "olyckligt misstag".

Det var nu inte det enda olyckliga misstaget som ordningsmaktens pressinformatörer begick. I en första förklaring till polisrytteriets attack mot demonstranterna lät det som en närmast heroisk insats för att rädda kollegor och en i livsfara svävande allmänhet från militanta demonstranter som kastade stora gatstenar i "stor omfattning".

Även på denna punkt har polisen retirerat. Det finns "en uppgift" om att gatsten har brutits upp. Men det är alls inte säkert att de kastades.

Det är för den konspiratoriskt lagde både enkelt och tacksamt att dra slutsatsen att polisen i Skåne försöker att rättfärdiga olagliga attacker på oskyldiga demonstranter genom att ljuga om att kollegor var utsatta för allvarligt våld.

Men missförstånd kan uppstå under en upphetsad, komplicerad situation. Arbete under press kan leda till brister i kommunikationen mellan ansvariga befäl och pressavdelningen.

Vi journalister vet, eller borde i varje fall veta, att felaktiga uppgifter i ett tidigt skede av ett händelseförlopp inte nödvändigtvis är ett resultat av medvetet ljugande.

Polisens undermåliga beskrivning av lördagen är inte desto mindre allvarlig. Det gör ett inkompetent intryck. Det i vissa kretsar förekommande polishatet får näring och kan spridas. I förlängningen riskerar förtroendet för den myndighet som är satt att skydda oss och upprätthålla lag och ordning att urholkas.

Än värre är det om felaktig information legat till grund för några av insatserna under demonstationen. Detta behöver också utvärderas. Den använda metoden, SPT, Särskild polistaktik, kräver underrättelsematerial. Fattades beslutet att rida in i människor av ett befäl som trodde att sjukvårdspersonal attackerades och att gatsten kastades? 

Malmö är nu inget undantag. Det var samma visa efter dödskjutningen i Husby förra året. Först hette det att mannen som sköts av polis avled på väg till sjukhus. Det visade sig senare att han dog omedelbart.

Dribblandet med uppgifter bidrog sannolikt till att en redan upphetsad stämning i stadsdelen blev än mer explosiv.

Vi kan inte begära att polisen ska servera press och allmänhet detaljerad och hundraprocentigt exakt information då stora insatser ännu pågår. Det vore ett orimligt krav.

Men människor som gör något så hedervärt och anständigt som att demonstrera mot nazister ska inte behöva utstå allvarliga anklagelser på bräcklig grund.

Polisen måste helt enkelt bli bättre. För sin egen skull, för allas vår skull.

ARTIKELN HANDLAR OM