Är det rimligt att lägga en kvarts miljard på detta mål?

Foto: P-O Sännås
Lagstiftare från vänster till höger borde besöka säkerhetssalen under någon av de 143 rättegångsdagarna. Något måste göras.
KOLUMNISTER

Säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt är normalt endast marginellt mindre krånglig än Ben Gurions flygplats i Tel Aviv.

Att besöka den just nu pågående rättegången påminner dock mer om att gå in på Ica i Vimmerby. 

Men så är också tre av de åtalade över 90 år. En av dem stapplade in den första förhandlingsdagen med rullator, en annan hade syrgas för att kunna andas, ingen av de övriga är den typen av knarkbaroner och maffialedare som normalt trängs i salen.

De ingår alla i en liga på ett 30-tal personer som påstås ha lurat Södertälje att felaktigt betala ut 5,3 miljoner kronor i hemtjänstersättning. Dessutom ska arbetsförmedlingen ha blivit blåst på 1,6 miljoner i fejkade nystartsbidrag.
Denna den andra rättegångsdagen turas de fem åklagarna om att förklara hur bedrägeriet ska ha gått till. Fem dagar är avsatta bara för detta och de går metodiskt och pedagogiskt till väga.

"Systemhotande brottslighet i organiserad form..." "Bevisningen handlar framförallt om telefonavlyssning..."

De drygt 40 advokaterna bläddrar i delar av den över åtta meter tjocka förundersökningen. Stämningen är betydligt mer uppsluppen än vad som är vanligt vid gigantiska mål av detta slag, rättens aktörer hälsar glatt och rådman Gunnar Jakobsson kostar på sig några skämt.
Jag räknar till 69 personer i salen. Jurister, tolkar, misstänkta, en vakt.

Åklagarna pratar på. "Vi återvänder till underärenden, som är punkterna D till och med O..."Det rör sig om en skenmanöver"...

Rättegången ska pågå i 14 månader bara i tingsrätten och kommer uppskattningsvis att kosta en kvarts miljard. Bara advokaternas nota kommer att gå på över 100 miljoner. Jag orkar inte ens tänka på de rubriker som lär följa då den presenteras.

Annorlunda uttryckt: försvarskostnaderna kommer att motsvara ungefär en tiondel av den sammanlagda kostnaden för landets advokater under ett år. Detta är ett mål av statsfinansiell betydelse.
Är detta rimligt för en process där kvinnan som pekas ut som hjärnan kommer att dömas till cirka tre års fängelse i händelse av fällande dom? Där de flesta lär slippa undan med villkorligt?

Rättegången mot Breivik, åtalad för två terrorbrott och 77 mord, gick att stöka undan på tio veckor. Denna kräver sex gånger så lång tid.

I Sverige har det tidigare varit fullt möjligt att dela upp mål för att undvika bisarrt långa rättegångar. Ta bara den stora systembolagshärvan där 92 personer var åtalade för mutor eller bestickning. Eller kokainrättegångarna mot Taxi-Tony och hans kunder. Eller några av de stora sexmålen, där först hallicken och sedan torskarna har dömts undan.

Är verkligen inte sådan smidighet möjlig i detta fall?

Nej, säger Lise Tamm, chef på internationella åklagarkammaren och på plats för att titta och lyssna. Hon säger att det inte finns någon väg runt lagbokens omedelbarhets- om muntlighetsprinciper, som innebär att allt som domstolen ska ta ställning till ska läggas fram under rättegången och att all bevisning ska upptas muntligt. Då tar det ibland tid.

Tamm vet rimligen vad hon talar om, även om jag inte helt kan frigöra mig från misstanken att det på något vis hade gått att undvika denna hopplöshet.

Är verkligen ett mål om sju miljoner värt allt detta?
Lagstiftare, besök säkerhetssalen. Ni behöver inte stressa, detta är över först i juni 2016, men något måste göras.

Kanske ska inte åklagare ha monopol på hur rättegångar ska disponeras. Kanske måste rättegångsbalken, skriven på 1930-talet och inte anpassad till vår tids stundom komplexa brottslighet, ses över.

Vi har sett liknande evighetsrättegångar de senaste åren. Vi kommer att få se fler.

Paus. De misstänkta väller ut i friska luften. Endast den utpekade ligaledaren, en kvinna i 40-årsåldern, tidigare ostraffad, är häktad. Advokater pratar med varandra. 90-plussarna har inte ens dykt upp. 

ARTIKELN HANDLAR OM