Varför väcktes åtal mot demonstranterna överhuvudtaget?

Fredlig antirasistisk manifestation hölls på Möllevångstorget i Malmö, efter nazistattacken där sex personer skadades efter en demonstration på Kvinnodagen.
KOLUMNISTER

Snarare försökte den åtalade förhindra än starta ett våldsamt upplopp.

Domen efter förra årets demonstration mot nazister i Malmö kan inte vara munter läsning för åklagaren.

En vanlig missuppfattning är att åklagaren har gjort fel om en person frias i domstol. Bevisvärdering är dock inte en exakt vetenskap. Det måste finnas utrymme för att tolka bevis och indicier på olika vis, vilket ofrånkomligen leder till att domstolen då och då friar den åtalade.

Men ibland stöter jag på en dom där frikännandet är så kraftfullt att åklagarens agerande i praktiken ifrågasätts.

Flera exempel

Fallet med läkaren som ställdes inför rätta för dråp på en liten flicka är ett exempel.

Terroristrättegången mot några svensksomalier som i avlyssnade samtal fantiserade om jihad är ett annat.

Dagens dom i Malmö tingsrätt rörande tre unga män som har åtalats för våldsamt upplopp i samband med en demonstration mot nazistiska Svenskarnas parti förra sommaren är ett tredje.

För att någon ska dömas för våldsamt upplopp krävs för det första att brottet över huvud taget har begåtts.

Denna förutsättning må låta som en självklarhet, men är, som vi snart ska se, inte oviktig i detta fall. Och för det andra krävs övertygande bevisning om att de åtalade var inblandade.

Påståendena faller

Åklagaren hävdar att upploppet inleddes redan då nazisterna anlände till mötesplatsen och pågick tills polisen två timmar senare lyckades evakuera dem.

Nja, anser tingsrätten efter att har granskat det omfattande rörliga bildmaterial som dokumenterar händelserna. Visst har det funnits våld mot polisstyrkan. Här och var har det kastats saker. Men det har varit ”lågintensivt” och inte samordnat.

”Att enstaka deltagare i en folksamling på i vart fall 2 000 personer spridda längs ett flera hundra meter kastar föremål mot poliser som skyddar staketet är i sig inte tillräckligt för att ett våldsamt upplopp ska anses föreligga”, som domstolen pedagogiskt förklarar saken.

Redan där faller en hel del av åklagarens påståenden. Våldsamt upplopp kan dock ha flammat upp ”på den ovala gröningen på Limhams torg mellan klockan 13.57 och 14.02”.

Men då det inte finns bevis för att någon av de åtalade var på plats där och då fördjupar sig inte domstolen i den saken.

Skedde inte

Tingsrätten analyserar sedan vad de tre åtalade kan ha gjort sig skyldiga till. Har verkligen 30-åringen, som åklagaren hävdat, befunnit sig längst fram i folkhavet och puttat poliser?

Domstolen slår inte utan syrlighet fast att så inte har skett:

”Det framstår för tingsrätten som uppenbart att de personer som står närmast poliserna på denna plats inte har mycket att sätta emot då gruppen i vågor trycks framåt av personer som står längst fram”.

Rådman Anders Granholm och nämndemännen avslutar sitt resonemang om 30-åringen med att konstatera att han snarast tycks ha förhindrat brott.

Varför väcktes åtal?

”Att XX skulle ha haft uppsåt att delta i ett våldsamt upplopp motsägs för övrigt av det förhållandet att han på en filmsekvens verkar hålla tillbaka en person som förefaller vilja attackera en polisbil”.

Bevisningen rörande övriga två åtalade avfärdas i liknande ordalag. Den som är ganska liten och står längst fram är chanslös då folkmassan knuffar honom framåt. Visst har en och annan petflaska med vatten kastats av en av dem, men då han är åtalad för våldsamt upplopp och inget våldsamt upplopp har skett så ska han frias.

Det finns skäl att fråga sig varför åtal över huvud taget väcktes.

ARTIKELN HANDLAR OM