Modigt av tingsrätten att göra det omöjliga

KOLUMNISTER

Det är i princip omöjligt att säga nej då ett EU-land använder den europeiska arresteringsorden för att få en person överlämnad.

Men i ett unikt och modigt beslut vägrar Solna tingsrätt att skicka en narkotikabrottsling till Rumänien.

Orsaken är att fängelserna i Rumänien är så förfärliga att det skulle vara jämförbart med tortyr att skicka mannen dit, men låt mig återkomma till sakfrågan och först förklara vad den europeiska arresteringsordern handlar om.

Den gäller i alla EU-länder och tillkom år 2002 i syfte att ersätta besvärliga politiska och administrativa beslut med ett enklare juridiskt förfarande då brottslingar ska lämnas ut.

Arresteringsordern får endast användas för att fullfölja ett brottmålsåtal eller ett fängelsestraff och bara om det handlar om ett brott som ger minst ett års fängelse eller har dömts till minst fyra månaders fängelse.

Ett världsberömt fall är Julian Assange, som vandrade hela vägen upp till Storbritanniens högsta domstol innan klartecken gavs för att skicka honom till Stockholm.

Den 9 april i år greps en rumänsk medborgare i Stockholmstrakten. Orsaken var att Rumänien hade utfärdat en europeisk arresteringsorder: mannen är i hemlandet dömd till fem års fängelse för narkotikabrott och deltagande i en kriminell organisation.

Åklagare vände sig till domstol för att få ett beslut om att överlämning skulle fullföljas. Mannen spjärnade emot, men hade inte oddsen på sin sida.

Dels för att Högsta domstolen har slagit fast att utrymmet för att vägra lyda en europeisk arresteringsorder är mycket begränsat, dels för att Migrationsdomstolen redan har gjort tummen ner för hans begäran om att få asyl i Sverige.

Advokat Peter Lindahl, som företräder mannen, argumenterade för att ett överlämnan de bland annat skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen, som förbjuder tortyr och omänsklig behandling.

Det finns ett allmänt internationellt krav på minst fyra kvadratmeters utrymme för en fånge. Det struntar Rumänien i. Upp till 20 personer kan trängas i en cell med våningssängar.

Det är ofta brist på dagsljus och ventilation. Vägglöss, råttor, brist på medicin. Det finns fall där fångar har tvingats dela säng och sova i skift.

Detta är nu ingenting en slipad advokat har hittat på: under förhandlingen studerades 19 fall där Rumänien har fällts av Europadomstolen för just förhållandena på fängelserna.

I går kom så beslutet. Rådmannen Charlotte Scheutz avslog Rumäniens begäran. "Sammantaget anser tingsrätten det i målet har påvisats påtagliga grunder för att anta att XX, om han överlämnas, löper en an allvarlig risk för att utsättas för behandling i strid med artikel 3..."

Att svenska domstolar stretar emot en arresteringsorder är inte helt ovanligt. Men då har det handlat om formella brister i en ansökan. Så fort misstagen har åtgärdats har utlämnandet verkställts.

Men att en svensk domstol kommer fram till att förhållandena i ett EU-land kan vara så fruktansvärda att det vore ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter att utlämna en person är unikt.

Det är också ett beslut som i sin förlängning innebär att en människa kan ha skyddsskäl gentemot ett annat land inom den Europeiska unionen.

Ett beslut som kör över Migrationsdomstolen och som dessutom kan få betydelse för andra EU-länders syn på Rumänien.

Att mannen nu får tillbaka sitt pass och inte längre behöver anmäla sig hos polisen imponerar nog inte på de som anser att råttor och vägglöss är vad brottslingar, inte minst om de är utländska, förtjänar.

Men ett civiliserat rättsväsende fungerar inte på det sättet. Solna tingsrätt må ha fattat ett kontroversiellt beslut, men domaren lät anständigheten vinna.

Sverige är och ska vara ett land som skyddar människor mot inhuman behandling.   

ARTIKELN HANDLAR OM