Det stormas i media - trots en rimlig dom

1 av 3 | Foto: URBAN ANDERSSON
Oisín Cantwell skriver om stormen efter domen som friade fyra unga män från misstankarna om att de våldtagit en kvinna på en Finlandsfärja.
KOLUMNISTER

Ännu en friande dom i ett sexbrottmål har väckt starka känslor.

I Expressen dundrade advokat Elisabeth Massi Fritz att ”vårt rättssystem borde skämmas”, författaren Katarina Wennstam skrev i Svenska Dagbladet att domstolarna missar att kvinnor kan bli så rädda att de inte kan göra motstånd och Aftonbladets ledarsida meddelade att ”en våldtäkt är aldrig frivillig”.

Låt oss då titta närmare på vad ”färjevåldtäkten” handlade om.

Fyra pojkar träffade två flickor och gick till en hytt för fest. En av tjejerna försvann och enligt de åtalade inleddes sexuella aktiviteter som den andra flickan delvis tog initiativet till.

Kanske talar de sanning? Den möjligheten har saknats i debatten.

Men det kan givetvis även vara så att de ljuger. Det är åklagarens jobb att övertyga rätten om att så är fallet och då det inte fanns våld eller hot med i bilden blev frågan, som lagen ser ut, om de utnyttjade att flickan varit för full eller för rädd för att kunna freda sig.

Hon har vaga minnen av sex och sa under rättegången att hon kände sig maktlös.

För att leda denna knapphändiga berättelse i bevis kallade åklagaren några ungdomar som vittnen. Men bilden klarnade inte nämnvärt.

Till saken hör att flickan på en film från en övervakningskamera i korridoren utanför hytten inte är synbart berusad och att blodprov, taget 18 timmar senare, inte visar spår av alkohol.

Det har i medier hävdats att någon höll vakt utanför hytten. Sanningen är att tjejen­ hade ”en känsla” av att någon såg till att ingen kom in, men på övervaknings­filmen syns ingen vakt.

Bevisningen var svag. En rättsstat värd namnet burar­ inte in människor i fängelse på dessa grunder.

Att våldtäktsmålen då och då väcker vrede är begripligt­. För få anmälda sexövergrepp leder till åtal och utredningarna behöver bli bättre. Och nog finns det domar som förtjänar kritik.

Men de flesta domar som det har stormat kring de senaste­ åren, jag tror att jag har läst dem alla, har varit rimliga. Upprördheten i sociala­ medier är inte sällan ett resultat av att fallen har beskrivits felaktigt i pressen.

Denna undermåliga journalistik är allvarlig. Den under­gräver förtroendet för rättsväsendet och kan leda till att människor slutar anmäla. Det är ju ingen idé, har de läst i tidningen.

ARTIKELN HANDLAR OM