Morden som media glömt i sommar

1 av 9 | Foto: Robin Lorentz-Allard
KOLUMNISTER

I Södertälje finns ett par gravar som inte kommer att få många besök.

Och i dag inleddes en rättegång om två mord som det har varit märkligt tyst om i pressen.

I säkerhetssalen i Södertörns tingsrätt hissas en filmduk ner från taket och kammaråklagare Sara Sundström inleder sin sakframställan.

Tekniken strular och tolkarna, som ska översätta från dari, den variant av persiska som talas i Afghanistan, hör inget i sina snäckor.

På de åtalades bänk sitter två unga män, klädda i häktets gröna kläder, och lyssnar intensivt. Har de, som åklagaren hävdar, "var för sig eller tillsammans och i samråd", gjorts sig skyldiga till morden? Det är kring denna fråga de fem förhandlingsdagarna kretsar.

Bakgrunden:

I januari i år slog en ung man larm till polisen. Han hade inte hört från sin kompis på över en vecka. En patrull skickades till lägenheten i Södertälje för att undersöka saken och gjorde en upptäckt som kan leva kvar i minnet och psyket ett helt liv.

På golvet, nödtorftigt gömd under en gardin, låg en ung kvinna med avskuren hals. Hennes manlige vän hade huggits till döds med kniv.

Åklagaren lägger fram sina bevis. Männens mobiler var uppkopplade mot en mast som täcker brottsplatsen dagarna innan mordet samt dagen då brotten begick, vittnen kommer att berätta om uttalade hot, dna från en av de misstänkta på en plastbit där även den döde mannens blod återfanns.

Tidigt riktades misstankarna mot kvinnans förre make. De hade flytt till Sverige bara några månader innan hon hittades död och efter ett bråk mellan dem på flyktingboendet lämnade hon honom.

Hon var 24 och flyttade hem till en 21-årig man hon hade lärt känna. Svartsjuka fick mannen att tillsammans med sin kamrat mörda dem, påstår åklagaren.

Båda männen är åtalade för mord alternativt medhjälp till mord. Av det kan vi dra slutsatsen att en viss osäkerhet råder. Sara Sundström kommer inte under förhandlingen i detalj kunna precisera hur morden gick till och vem som gjorde vad.

Det är dessbättre inte nödvändigt för en åklagare att bevisa precis allt, men de åtalade nekar och de skickliga försvarsadvokaterna Johan Eriksson och Tobias Enochson kommer att sikta in sig på bristerna.

På åhörarläktaren sitter utsända från Länstidningen i Södertälje, SVT Stockholm och Aftonbladet. Inget gigantiskt medieuppbåd, men så har det också rapporterats anmärkningsvärt lite om dessa fasansfulla mord.

Möjligen har de senaste månaderna varit för nyhetsintensiva för att ge de sommarslimmade redaktionerna tillräckligt med tid för dessa bestialiska brott: Terrordåden, Brexit, kuppförsöket i Turkiet, Clinton och Trump, EM i fotboll.

Möjligen är det så illa att tidningar, radio och tv inte är särskilt intresserade när två unga asylsökande från länder långt borta hittas knivhuggna till döds i en lägenhet.

Plötsligt uppstår förvirring. En av de åtalade klagar på att han får ont i nacken av att hela tiden titta på åklagaren. "Du får väl titta åt ett annat håll, säger rättens ordförande, Per Pettersson. Ett rimligt råd, om någon frågar mig.

Hela förmiddagen ägnas åt sakframställan. En svensk huvudförhandling har inte mycket med Hollywoods dramatiska rättegångsfilmer att göra. Juridiken måste få ta sin tid, rättegångsbalkens regler ska för rättssäkerhetens skull upprätthållas, några genvägar finns inte.

Å andra sidan har inte heller verklighetens mord någonting med Hollywood att göra.

ARTIKELN HANDLAR OM