Den organiserade brottsligheten går att bekämpa

1 av 11 | Foto: Privat
Yuusuf Warsame blev bara 8. Han dog när någon kastade in en handgranat i lägenheten han besökte med sin mamma och två syskon.
KOLUMNISTER

Den organiserade brottsligheten växer och utmanar myndigheternas förmåga att upprätthålla lag och ordning.

Brå:s nya rapport om den grova kriminaliteten är mycket viktig.

Den cyniskt lagde skulle möjligen säga att studien ligger rätt i tiden.

Tingsrättens fällande domar om krogmorden i Göteborg förra året hade knappt avkunnats innan en åttaårig pojke mördades i vad som ser ut att vara en hämndaktion för attacken på Vår krog och bar.

Den 111 sidor tjocka rapporten bygger på intervjuer med initierade poliser och kriminalunderrättelsetjänstens kartläggningar. Brå inleder med att ställa sig frågan vad "organiserad brottslighet" egentligen betyder.

Det är en relevant fråga. Såväl medier som politiker som vill visa handlingskraft slänger på måfå ur sig begreppet.

Kriminologerna har identifierat fyra övergripande kategorier av organiserad brottslighet.

Självdefinierande grupper. De som lyfter fram sin tillhörighet i form av namn, attribut och medlemskap. Till exempel mc-ligorna.

För dessa grupper är det kollektiva skrämselkapitalet betydande. Det är nog inte så behagligt om några män från Hells angels kommer för att driva in en inkassoskuld, hur artiga de än är.

Icke-namngivna grupper. En kategori där medlemmarna inte har tilldelat sig ett namn. Ingen annan har heller gjort det. Släktbaserade nätverk och grupper som har vuxit upp i samma områden.

Externdefinierade grupper. Har inte gett sig själv ett namn utan fått det av polisen eller medier. Ungefär samma kategorier kriminella som bland de icke namngivna.

Projektbaserade konstellationer. Sätts ihop för att bedriva en vinstdrivande kriminell verksamhet. Narkotikasmuggling, storskaliga stölder eller omfattande bedrägerier.

Brottsligheten dessa grupper ägnar sig åt kan vara av allt möjligt slag. Billiga varor till följd av skattebrott, smuggling av allt från knark till stöldgods, pengar som tvättas i restauranger, spel- och svartklubbar, arbetskraftsexploatering, prostitution.

Skrämmande är att läsa om utvecklingen sedan millennieskiftet. Många av de intervjuade säger att de ungefär då märkte en förändring. Många fler kriminella började beväpna sig. Den troliga orsaken är att klimatet i deras miljöer hårdnade.

Skjutningarna som har uppmärksammats i medier handlar dock sällan om marknadsandelar. Det rör sig i allt väsentligt om konflikter mellan individer.  

Mindre behagligt är även att otillåten påverkan tycks bli vanligare. Grovt kriminella sätter press på allt från kommunala tjänstemän och fastighetsskötare till läkare och väktare. Hur utbrett fenomenet är vet dock inte forskarna.

Kartan har ritats om de senaste 20 åren. Antalet kriminella sammanslutningar har ökat kraftigt. Mediernas rapportering har bidragit. "När väl stenen är i rullning har myndigheterna haft svårt att hejda utvecklingen", som rapportförfattarna uttrycker det.

Slutsatsen i studien är oroande: myndigheternas förmåga att upprätthålla lag och ordning utmanas. Skjutningar på allmän plats leder till otrygghet för skötsamt folk och riskerar att urholka förtroendet för samhällets institutioner. 

Varför är då denna rapport viktig? Kunskap är alltid en god förutsättning för den som vill ta itu med problem. Och att bara svepande vilja bekämpa den "organiserade brottsligheten" fungerar dåligt. Varje polisiär insats är unik och strategin måste formuleras på detaljnivå.

Forskarna pekar på ett samhällsproblem som är stort och som måste tas på största allvar. Men med det sagt så tänker i varje fall inte jag bli alarmistisk. Det är vissa andra bättre på.

Den organiserade brottsligheten går att bekämpa. Domarna i krogmorden kanske inte står sig i hovrätten, men redan åtal och stränga straff i tingsrätten är en framgång. Insatsen mot Södertäljenätverket för något år sedan är ett annat exempel.

Kriminologerna nämner att det behövs långsiktiga insatser och samarbeten mellan myndigheter för att stegvis minska brottsligheten, till exempel mellan polis och kommun, i områden som kännetecknas av både social utsatthet och hög kriminalitet.

Det kommer att kräva tålamod. Det kommer att mötas av spydiga kommentarer om "fritidsgårdar". Men det är, parallellt med kraftfulla polisära insatser mot gängen, så jobbet måste göras. 

ARTIKELN HANDLAR OM