Landets tredje största partis mediepolitik är skrämmande

Foto: STEFAN JERREVÅNG
Björn Söder (SD).
KOLUMNISTER

Att Björn Söder försvarar den polska regeringens skrämmande maktövertagande av statliga medier förvånar inte.

Inte heller finns det anledning att häpnas över att sverigedemokraten efterlyser en liknande "reform" i Sverige. 

Vi har ju de senaste åren sett ett antal obehagliga exempel på hur tunga företrädare för det högerpopulistiska partiet vill begränsa mediernas frihet, men låt mig återkomma till det och först försöka bena ut vad Söder egentligen sa i P1 i morse i debatten med liberalernas Birgitta Ohlsson.

Det är inte en helt enkel uppgift, då sverigedemokratiska är en speciell form av svenska där orden inte alltid betyder samma sak som för resten av oss.

Så till exempel anklagade han Ohlsson för att hysa "socialiberala värderingar" då hon försvarade grundläggande mänskliga rättigheter, pressfrihet och andra väsentliga ingredienser i den europeiska upplysningstraditionen.

Anledningen till debatten var att Polens president Andrzej Duda, tillhörande det styrande nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa, i dag kommer till Sverige för att träffa bland andra statsminister Stefan Löfven.

Detta parti har utmärkt sig för en hel del sedan det förra året vann valet, bland annat genom att stifta nya lagar som fått EU-parlamentets talman Martin Schultz att förskräckt utbrista att utvecklingen påminner om en statskupp.

En av de nya lagarna har gett regeringen kontroll över statlig tv och radio samt nyhetsbyrån Pap.

Journalister som inte rapporterar tillräckligt patriotiskt och regeringsvänligt har fått sparken och numera tillsätter och avsätter finansministern de högsta cheferna efter behag.

Den redaktionella friheten, av så stor betydelse i ett demokratiskt samhälle, är med andra ord inte mycket värd för Polens regering.

Av lätt insedda skäl protesterade Ohlsson mot denna utveckling. Det hade även en genomsnittlig vänsterpartist eller kristdemokrat gjort. Utvecklingen i Polen är för de flesta personer, oavsett ideologisk tillhörighet, mycket bekymmersam.

Nu är sverigedemokraterna en gång för alla inte ett parti som andra och att Björn Söder i debatten försvarade sina ideologiska kusiners mediepolitik med formuleringar som att vi "måste förstå att det kan behövas en omdaning" tillhör en debatts dramaturgi i Sverige år 2016.

Viktigare i sammanhanget är att den vice talmannen och ledamoten i utrikesutskottet dessutom sa att en reform av detta slag "kan behövas även i Sverige".

Söder preciserade sig inte och fick inga följdfrågor om vad han menade, men uttalandet är i linje med den sverigedemokratiska synen på medier

Minns bara då partisekreteraren Richard Jomshof i ett inlägg på Facebook uttalade sig om Ungern, ett land där utvecklingen för journalistiken varit ännu sämre än i Polen.

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget”.

Värt att nämna är även ett utspel som Kent Ekeroth, som för gud vet vilken gång i ordningen har tagit time out, har gjort. Journalistiken ska SD ta itu med "i sinom tid".

Att partiet förbjöd Expressen att bevaka dess valvaka år 2014, sedan tidningen granskat kommentarsfält på några rasistiska sajter, är mot denna bakgrund inte det minsta märkligt.

Landets tredje största partis mediepolitik är skrämmande. Men partitopparnas uttalanden är också klargörande. Med Jimmie Åkesson som statsminister är den fria journalistiken så som vi känner den förr eller senare ett minne blott.