Obligatorisk häktning vid vapenbrott är en bra idé

Foto: Björn Lindgren/TT
Malmöpolisen visade vid en pressträff upp en del av de vapen som tagits i beslag i Malmö under delar av 2015 och hittills under 2016.
KOLUMNISTER

Obligatorisk häktning vid grova vapenbrott, kräver fler och fler politiker.

Det är en utmärkt idé.

En trend i Sverige är, vad vissa än må hävda, är att det dödliga våldet över tid har minskat.

Visserligen föll fler människor offer för mord, dråp och misshandel med dödlig utgång i fjol jämfört med 2014, men avvikelser ett år är inte ett tillräckligt underlag för att med trovärdighet hävda att utvecklingen har vänt.

En annan trend är dessvärre att antalet mord i samhällets skuggsida ökar. Än så länge inte i en sådan utsträckning att det dödliga våldet totalt sett ökar, men om utvecklingen fortsätter kan så mycket väl bli fallet.

Detta hänger ihop med att antalet illegala vapen i Sverige blivit vanligare. Polis och tull beslagtar allt fler gevär, revolvrar och pistoler samtidigt som antalet skottskadade enligt Brottsförebyggande rådet har ökat med 50 procent sedan 2006.

Efter morden på två bröder i Rinkeby för en dryg vecka sedan tillbringade jag några dagar i Järvafältets förorter och lyssnade bland annat på poliser som var frustrerade och kände sig maktlösa.

Unga, kriminella män grips med vapen på sig och är ute på gator och torg igen inom något dygn. Rättegång och straff kommer månader senare och under tiden har gangstern gott om tid på sig att ställa till med elände.

I Malmö för något år sedan greps en man med revolver, erkände och släpptes. Någon månad senare hade han varit inblandad i ett mord och själv blivit mördad.

Poliser och politiker i de tre storstäderna har på senare tid krävt skärpta straff för olaga vapeninnehav och påpekat att antalet skjutningar i Danmark sjönk markant sedan paragraferna skrevs om och detta brott ledde till obligatorisk häktning.

Politiker från socialdemokrater och högerut försitter sällan ett tillfälle att mässa om hårdare straff för allt mellan himmel och jord i stället för att försöka göra någonting åt problemen, men i vissa fall är det onekligen vettigt att se över lagen.

Detta är ett sådant exempel. Någonting måste göras. I Malmö finns för närvarande för få utredare för att utreda alla mord och i Göteborg har en chefsåklagare gett upp försöken att städa upp i den generation gängkriminella som för närvarande härjar.

Skärpta vapenlagar är naturligtvis ingen universallösning som leder till att den organiserade brottsligheten plötsligt upphör att existera, men skulle troligen utgöra ett effektivt verktyg för polis och åklagare.

Under sin tid som justitieminister höjde Beatrice Ask minimistraffet för att olagligt gå runt med vapen från sex månaders fängelse till ett år. Det var, säger poliser jag har pratat med, ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt. 

Enligt svensk lag är det nämligen obligatorisk häktning först då minimistraffet är två års fängelse, vilket är skälet till att många med vapen slinker undan.

Att fördubbla minimistraffet är behäftat med vissa problem. Den som skjuter någon i benet döms till kanske fyra års fängelse. Att straffet för att endast ha gått runt med vapen på sig kommer så pass nära kan bli svårt att motivera.

Men det är ett problem som borde gå att kunna komma runt.

Och fördelarna med att omedelbart häkta och döma beväpnade kriminell är betydande. Den som sitter bakom murar kan inte ställa till med elände på gator och torg. Dessutom skickas en signal ut till andra kriminella: att gå runt med vapen på sig får konsekvenser.  

ARTIKELN HANDLAR OM