Jul - då får jag tomtar på loftet

Foto: TT
KOLUMNISTER

Har ni hört talas om julfanatiker? Människor som har massvis med tomtar på bordet och ännu fler på loftet?

Jag har varit en sådan. ­Eller, jag är det fortfarande men kämpar emot de naturliga instinkterna eftersom jag blivit äldre och mer medgörlig.

Det är svårt att veta när galenskapen tog fart, men förmodligen startade allt på allvar när jag fick en egen liten gran i julklapp av min mormor. Jag fixade pynt och kulörta lampor och den tindrade så vackert. Sedan den dagen blev jag som besatt.

Jag ville till och med sova under granen natten mot julafton - en tradition jag behöll i flera år, tills detta med att vakna med barr i näsan inte kändes lika roligt längre.

Mycket av hysterin har jag dock ärvt, julen var alltid förknippad med REGLER:

Kvällen före julafton satte man ut mat till tomten. Först samlade man ihop ­olika godsaker, hen uppskattar till exempel öl och lussekatter. Sen höll alla i korgen samtidigt som man under tystnad förde den från köket till vardagsrummet.

Granen och hemmet skulle pyntas av de vuxna under stort hemlighetsmakeri medan barnen sov. Jag inledde alltid varje julaftonsmorgon med att kolla så att alla figurer i krubban var på plats och passade också på att ringa i en liten glasklocka och tuta i en liten tuta så att resten av familjen vaknade och fattade vilken viktig dag det var.

Alla paket skulle lackas. Tejp var bannlyst och att klaga över brännmärken var endast för veklingar. Samtliga paket måste också prydas med en vers, gud nåde den som bara skrev ”God jul från XX”.

Och då har vi inte ens tagit upp maten och musiken, ALLT skulle vara som det alltid hade varit.

Jag kämpade länge för att behålla traditionerna intakta genom att driva mina föräldrar till vansinne med olika anklagelser. ”Bara geléhallon och schweizernöt under julklappsutdelningen, varför ligger det dadlar i en skål här?” ”Var är den lilla hemsydda lucian som alltid brukar hänga i granen?”, ”Varför har ingen spelat Bachs Jul­oratorium än? Klockan är redan två!”

Sedan gav jag upp och började slappna av och sedan dess har jularna blivit både trevligare och tråkigare. Jag har låtsas spela ­modern och oberörd när en efter en av reglerna fått stryka på foten.

Men nu är min son tre år och kanske är det dags att damma av några av de gamla ritualerna. Det ligger med all säkerhet några tomtar på loftet som behöver vädras.

ARTIKELN HANDLAR OM