Bli feminist när du får en son - inte en dotter

Foto: Izabelle Nordfjell / TT
I stället för att beskydda sina döttrar borde man uppfostra sina söner, sina bröder, sina manliga vänner och kollegor, skriver Patrik Lundberg.
Aftonbladets kolumnist Patrik Lundberg.
KOLUMNISTER

Pappafeminist. Blunda och gapa, smaka på ordet.

Det är ingen slump att sommarens modeord handlar om värderingar. Än mindre att män blir feminister när de får döttrar.

Pappafeminismen är guld för den som vill fortsätta skydda ”sina flickor” från pojkar, men nu med stöd av ett åsiktspaket sprunget ur kvinnorättsrörelsen.

Och smaken? Som de där majskrokarna som alla bebisar äter nu för tiden. Tomma kalorier.

För flickor tenderar att klara sig alldeles utmärkt.

Enligt Skolverket får de högre snittbetyg än pojkar i grundskolan. På gymnasiet är det likadant. Dessutom är det fler flickor som studerar vidare på högskolenivå.

Risken att ens dotter begår brott är fantastiskt låg. Enligt Brottsförebyggande rådet är ungefär 80 procent av alla som misstänks för brott män.

När det gäller misshandel drabbas förvisso kvinnor och män i ungefär samma utsträckning. Men det är fortfarande så att den misstänkte i fyra fall av fem är man. Statistiken kring sexualbrott behöver vi inte ens tala om.

Kvinnor har även, generellt, den goda smaken att varken annektera delar av grannländer eller starta krig.

Av detta finns bara en slutsats av dra: Merparten av alla föräldrar uppfostrar sina döttrar till mönstermedborgare. De lyckas, oavsett om de är feminister eller ej.

Problemet finns inte här. Som Ida Ölmedal skrev i Expressen Kultur, om att en pappa inte ska tänka att offret kunde ha varit hans dotter: ”Han måste tänka: Tänk om det var jag.”

En pappa ska kunna se sig själv i sin dotter, så som han kan se sig själv i sin son.

Men om pappafeministerna, och alla andra föräldrar, ska förändra något kanske blicken ändå bör riktas mot pojkarna.

Flickor klarar skolan och håller sig borta från kåken. Det går inte att laga någonting som inte är sönder. Majskrokar, tomma kalorier.

Så i stället för att beskydda sina döttrar borde man uppfostra sina söner, sina bröder, sina manliga vänner och kollegor.

Finns det inga förövare finns heller inga flickor i behov av skydd. Man behöver kanske inte ens bli feminist när man får en dotter, ingen statistik talar ju för det.

Man behöver bli feminist när man får en son.

ARTIKELN HANDLAR OM