Samma motiv – olika stämplar

KOLUMNISTER

Taimour Abdulwahab hette mannen som sprängde sig på Bryggargatan i Stockholm. Han misslyckades med att ta med några andra i döden.

Jag kombinerar hans namn med ordet terrorist och söker i Mediearkivet, som omfattar 445 tidningar och tidskrifter plus 21 radio- och teveprogram.

Kombinationen Taimour Abdulwahab och terrorist får 58 träffar. Gör jag motsvarande sökning men byter ut araben mot amerikanen Jared Lee Loughner blir antalet träffar – noll.

Till skillnad mot Taimour Abdulwahab är Jared Lee Loughner en framgångsrik mördare. Målet för hans attack, kongressledamoten Gabrielle Giffords, ligger sövd med svår hjärnskada.

Sex andra personer lyckades Loughner döda innan några modiga åskådare vid det politiska mötet i Tucson brottade ner honom.

Är den ene terrorist och den andre inte? Var araben en kyligt kalkylerande man som var ute för att sprida död, skräck och förödelse i politiskt syfte medan amerikanen blott är en ”mentalt instabil” (Svenska Dagbladet) som utförde ett ”vansinnesdåd” (Dagens Nyheter)?

I likhet med Abdulwahab tycks Jared Lee Loughner ha planerat sitt dåd. Motivet var politiskt. Loughner har på Youtube bland annat anklagat amerikanska regeringen för att hjärntvätta människor. Enligt DN finns uppgifter om att han tillhör den högerextrema organisationen American Renaissance, amerikansk återfödelse.

Nationalencyklopedin definierar ordet terrorism som politiskt betingade våldshandlingar vilka syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Både Abdulwahabs och Loughners dåd måste i så fall betraktas som terror.

Varför kallar vi då så självklart den ene för terrorist och den andre för mentalt instabil?

Det handlar inte om rasism, främlingsfientlighet eller islamofobi. Alla stora medier i Sverige verkar för ett öppet och tolerant samhälle. Men de flesta som rapporterar befinner sig långt från de getton där så många av invandrarna bor.

De stora medierna produceras av personer och åt en publik för vilka till exempel den muslimska minoriteten är något främmande. De håller sig på sin kant och vi på vår.

En del inom den muslimska minoriteten känner ett intensivt främlingskap inför det samhälle de lever i.

Bland sådana ofta välutbildade, på ytan välanpassade personer, skapas det ibland – mycket sällan – en terrorist. Taimour Abdulwahab var en sådan.

Var han mentalt instabil?

Vem vet.

Med säkerhet vet vi att Taimour Abdulwahab var en främling i samhället han levde, och att hans dåd sprang fram ur en specifik politisk era, i Sverige och internationellt.

Detsamma kan vi säga om Jared Lee Loughner. En man som talar om regeringens hjärntvätt av medborgarna känner sannolikt liten samhörighet med samhället. Hans dåd tycks ha sprungit fram ur specifik politisk era i USA, med hårda motsättningar och våldsretorik.

Den ene kallar vi per automatik terrorist, vilket är korrekt.

Den andre beskrivs som individ, inte fullt tillräknelig, ett tragiskt undantag.

Om vi benämner honom för terrorist, vilket han är, kommer vi att se även Taimour Abdulwahab i ett annat ljus, ett mer förklarande.

ARTIKELN HANDLAR OM