Vi behöver ingen flaggstång att hålla i – vi har midsommar

Foto: lars hedelin, FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
galna i gult... ... och blått? Nationaldagsfirandet är inte annat än en illusion skapad av Pär Nuder och Thomas Östros. De trodde att en katalog med historiska händelser skulle ge nationen Sverige en känslomässig orgasm. Men den uteblir.
KOLUMNISTER

På onsdag kommenderas svenskarna ut för den ­år­liga flaggviftningen, en ­modern variant av punschpatriotism med högtravande tal och försäkringar om rikets förträfflighet.

Eftersom vi är ett räddhågset och samtidigt ­anständigt land är detta också dagen då vi välkomnar nya svenskar och hoppas att de kommer att vifta med flaggan lika mycket som de gamla.

Alltihop är en skenbild, skapad av politiker som saknar fantasi och kreativitet. Socialdemokraterna fick för sig att vi i en globaliserad värld tappar fotfästet och ­behöver en flaggstång att hålla oss i. Moderaterna höll givetvis med.

I den proposition som Pär Nuder och Thomas Östros överlämnade till riksdagen i oktober 2004 skrev de att vi firar sjätte juni till minne av Gustav Vasas kröning 1523 och 1809 års regeringsform. Dessutom antogs den ­nuvarande riksdagsordningen 6 juni 1973!
 

Nuder och Östros är hyggliga karlar med bokhållares själar. De trodde att en katalog av historiska händelser ger nationen en känslomässig ­orgasm.

Det trodde riksdagen också, med reservation för idiotiska vänsterpartister som på fullt allvar inbillar sig att en nationaldag diskriminerar alla som inte är kristna, vita och älskar Kalles kaviar.
 

Sverige vore inte Sverige om inte riksdagen nogsamt beaktade de ekonomiska konsekvenserna av helgdagen. Vi firar! men vill inte betala notan.

Reformen ”finansierades” – ordet står i propositionen – därför genom att ta bort en redan etablerad helgdag, annandag pingst.

Så gick det till när riksdagen gav några händelser som för den moderna medborgaren saknar känslomässig relevans status av helgdag. Riksdagen såg inte att vi redan har en ­nationaldag – midsommarafton, då svensken sjunger, älskar, hyllar hembygden och med stolthet ­hissar flaggan i topp.

Nuder, Östros och deras fränder i bägge blocken trodde att en almanacka som sedan länge gått ut sätter svenskens hjärta i brand.

Och nu ska vi ut och fira! En regeringsform som ­inte längre gäller. Och riksdagsordningen, det vill säga reglerna för hur de folkvalda ska sitta, trycka på knappar och ­tala i talar­stolen.

Sjung svenska folk! Sjung för fan!