Kommunal strejkar inte en dag för tidigt

KOLUMNISTER

Kommunal varslar om strejk nästa vecka och det är ­inte en dag för ­tidigt. Äntligen ett fack­förbund som går i strid mot försämringarna på arbetsmarknaden.

1 400 bussförare och verkstadsanställda sätter sig i en gammaldags, hederlig ­protest mot sämre arbetsvillkor och att de anställda behandlas som boskap.

Jag talade nyss med en chaufför i Lund. I 15 år har han kört stadsbuss men nu är det slut. Det norska, statliga bolaget Nettbuss tar över entreprenaden ­efter Bergkvara, och då får ­förarna söka om sina jobb.

De ska lämna in hälso­intyg och utdrag ur belastnings­registret. De ska göra körprov. Därefter följer prov­anställning i sex månader.

Om du kommer så långt. Mannen jag talar med bad lydigt om det jobb han redan har. Och fick nej. Brevet som berättade att han efter 15 år inte längre har någon anställning var trevligt ­skrivet, det förklarade att Nettbuss fått väldigt många ansökningar och efter ”noggrannt övervägande” tyvärr måste tacka nej till hans.

– Jag vet inte varför jag ­inte får stanna.

Det slamrar i bakgrunden. Han är på kurs för att få ett ”yrkeskompetensbevis”, ett papper han inte är riktigt ­säker på varför han behöver, det sägs att det är ett krav från EU.

– När jag tog busskort var det svårt att få anställning för att jag saknade erfarenhet. Nu har jag erfarenhet men får inte stanna.

Under en lång rad av år har vi sett försämringar av villkoren på arbetsmarknaden. Osäkra anställningsför­hållanden. Projektanställningar. Springvikariat. Prov­anställningar utan lön. En kafé­kedja förbjöd per­­so­nalen att gå på toaletten ­under arbetstid.

Med ökande arbetslöshet har trycket neråt ökat. Ett ­hårdare och hårdare tryck. De som har jobb hukar och finner sig. En lön är ändå en lön, många knackar på och vill in.

Allt det där är lätt att begripa. Arbetsgivare vill öka vinsten och få större frihet med personalen. Anställda är glada att ha jobb.

Det svårbegripliga är att facket stått vid sidan och glott. Det är förunderligt att i en tid när fackföreningarna som mest behövs, är de svaga och villrådiga.

Striden om rimliga villkor för bussförarna är en strid för en mänsklig arbets­marknad. Heja Kommunal.

ARTIKELN HANDLAR OM