Toppdiplomaten petades av Bildt

1 av 3 | Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
Där Bildt ville se seger för demokratin såg Hans Gunnar Adén valfusk och maktmissbruk. Och sedan den förmedlade bilden från valet i Georgien inte passade Carl Bildts syn på detsamma, så kallades han hem.
KOLUMNISTER

Ambassadör Hans Gunnar Adén mötte som barn Gud och som vuxen Carl Bildt. Utan att jämföra dessa storheter kan jag konstatera att bägge fick avgörande inflytande på Adéns liv.

Adén själv, som ju är diplomat, avstår från att karaktärisera Bildt och när det gäller Herren är det ett ämne bortom människans kontroll.

Möjligen är även Bildt bortom människans kontroll, i alla fall en enkel ambassadörs. Det är förståeligt att Adén kände så när han beordrades att omedelbart packa väskorna och lämna sin post i Georgiens huvudstad Tbilisi.

Hans rapporter hade misshagat utrikesministern. Där Bildt ville se seger för demokratin såg Adén valfusk och maktmissbruk. Där Bildt ville se en demokratisk politiker (och, för all del, en charmant värd med egen vingård) såg Adén i Micheil Saakasjvili en ledare med auktoritär stil och liten respekt för pressfrihet och motståndare.

Adén är en elegant karl. Det gråa håret är nyklippt och ligger bakåt­struket, dock inte pedantiskt, en lock faller mot pannan. Han är ledigt klädd i blazer som ser dyr ut och grå byxor, vit skjorta och slips, en diplomat rustad för inre tjänst.

Sedan han kom hem från Georgien har han ägnat sig åt att främja bilden av Sverige bland de utländska diplomaterna i Stockholm. Bussresor till Öster­götland och Dalarna. Seminarier. Mottagningar. Säkert viktig verksamhet men kanske inte vad Hans Gunnar Adén, expert på Ryssland och det forna östblocket, finner viktigast för egen del.

Nej, han är inte förgrämd.

Vi sitter på Operabaren, ett stenkast från utrikesdepartementet i Arvfurstens palats, och Adén hugger friskt in på torsken som funnit sista vilan på en tunn bädd potatispuré. Han är försiktig med maten men fisk går bra.

Han pratar mycket för att vara hög ämbetsman och diplomat.

Om Bildt:

- Han var ointresserad av mig som expert på Georgien. Min expertis passade inte in i hans världsbild. Som en del andra svenskar präglas han nog delvis av rysskräck. Efter Baltikum såg Bildt Georgien som frihetens nya frontlinje. Han har varit där hur många gånger som helst.

Om diplomatin inom diplomatin:

- Kabinettssekreterare Frank Belfrage kallade in mig och sa att min rapportering om valet i Georgien inte hade tilltalat utrikesministern. Jag hade skrivit att det förekom fusk. Carl Bildt som är en modern människa som älskar Twitter och Facebook hade redan varit ute och sagt att valet var en stor framgång. Senare visade det sig att min bedömning var den korrekta.

Om kriget mellan Georgien och Ryssland sommaren 2008:

- Jag insåg att det skulle bli krig. Jag skrev en rapport hem om den kommande konflikten. Sedan for jag till Skåne på semester. Kriget bröt ut. Jag skyndade till UD i Stockholm. Bildt ville inte tala med mig. Han åkte ner på egen hand. Jag beordrades att flyga till ... Armenien.

Om livet på UD:

- Jag har inte fått en enda fråga om Georgien, Ryssland eller Ukraina sedan jag kom hem. När tv ville tala med mig sa mina chefer till mig att inte ge kommentarer. Jag har gått i inre exil.

Om ett år blir Adén folkpensionär, och då är han fri. Kanske är det därför han törs prata så fritt. Eller kanske beror det på att han en gång var munk och teg i tio år, utom vid bön och en stund på söndagar.

Som gosse gick han med familjens tyska hembiträde till katolska kyrkan (”där Gallerian ligger nu. Guds tempel har ersatts med mammons”).

Som värnpliktig placerades han på tolkskolan och fick lära sig ryska.

Han studerade språk på universitetet och tog civilekonomexamen på Handels (”ingen andlighetens högborg”).

Han rekryterades till Öst­ekonomiska byrån som var knuten till den hemliga underrättelsetjänsten IB.

- Det visste jag inte!

Adén lyfter skämtsamt händerna för att visa sin oskuld.

Handelsdepartementet. UD. OECD i Paris.

En lysande karriär, och 30 år gammal bestämde sig Adén för att gå i kloster. Efter två år fann han Benediktinerklostret i Belgien alltför slappt. För mycket prat och mat. Han sökte sig till cisterciensklostret på ön Lerins utanför Cannes.

Där rådde tystnad utom vid bön och på söndag eftermiddag.

- Jag lärde känna mig själv utan flyktmöjligheter.

Han åhörde föreläsningar under tystnad, läste och arbetade på fälten och i tvättstugan. ”Tystnaden är Guds språk.” Efter tio år bad han att få bli löst från sina klosterlöften. Adén ville vidare.

Så återvände han till den materiella världen, och efter ett par år som bland annat diskare och snöröjare åter­anställdes han på UD. Sovjetunionen hade fallit sönder, ett nytt Europa tog form och Hans Gunnar Adén gjorde ny karriär: Kiev, S:t Petersburg, Paris, ambassadör i södra Kaukasien (Georgien, Armenien, Azerbajdzjan).

Och sedan skrev han en rapport som utrikesministern inte tyckte om.

Det stojas på Operabaren. Några herrar sjunger ”Hej tomte­gubbar”, bordet bredvid sitter tre gamla journalister och skvallrar. Dags för Hans Gunnar Adén att gå tillbaka till Arvfurstens palats. När jag frågar vilka likheter det finns mellan klostret och UD skrattar han hjärtligt.

- I klostret styrde en enväldig abbot, på UD styr en enväldig ut­rikesminister.

Vet mer

På frågan varför Adén kallades hem från Georgien svarar Carl Bildts pressekreterare Erik Zsiga per mejl att ambassadörens förordnande gick ut. På följdfrågan varför Adén i så fall fick fortsätta att vara ambassadör i Armenien och Azerbajdzjan har ännu inget svar influtit.

Georgien har 4,5 miljoner invånare och är ett av de minst urbaniserade länderna i Europa. Bara drygt hälften av invånarna bor i städer, varav huvudstaden Tbilisi dominerar kraftigt. Där lever en fjärdedel av landets invånare.

Till sist anser jag …

... att georgiskt vin vanligen är för sött och tungt. Eller kanske har jag bara haft otur på östeuropeiska restauranger.

... att om ni ska läsa en deckare i jul ska ni läsa Kristian Lundberg. ”Malmömannen” är inte bara spännande, den är välskriven också.

ARTIKELN HANDLAR OM