Ideologierna är stendöda

KOLUMNISTER

Eftersom det är valår har Centerpartiets ledare Annie Lööf upprepat kärnan i sin politiska filosofi, att männi­skan ska stå i centrum. Den sentensen har hon nämnt flera gånger sedan hon valdes till partiordförande.

Man kan testa ett påstående genom att vända det i sin motsats. Frågan är alltså vilken politisk ledare i Sverige som inte vill ha människan i centrum.

Socialdemokraternas ­Stefan Löfven? Vill han att människan ska stå i utkanten?

Vad vill han i så fall placera i centrum. En ko? Vid närmare eftertanke är det vad jag har hört. Löfven lär ha sagt:

– Häst, ko, get, koala … ta vad som helst. Jag vill på inga villkor att vi pratar om människor i den här valrörelsen.

Det säger en hemlig källa som uppsnappat orden från någon som nästan säkert vet.

Vad vill statsminister Fredrik Reinfeldt sätta i centrum? Förkrympta gröna män med abnormt stora öron? De har geléaktiga läppar, röda blinkande ögon, lyser i mörkret och kommer från ett sol­system långt, långt härifrån.

Och vad svarar Göran Hägglund om en reporter sträcker fram en mikrofon och frågar:

Vill du sätta människan i centrum?

– Nej, nej, nej! För guds skull! ropar Kristdemokraternas ordförande.

Han kastar upp händerna i förtvivlan. Håret blir rufsigt, blicken irrande.

– Vad som helst men inte människan! I centrum vill jag ha ett oöverskådligt byråkratiskt system som styrs av muterade hjärtlösa robotar, programmerade att säga nej.

Statsvetaren och Dagens Nyheters chefredaktör Herbert Tingsten proklamerade för drygt 60 år sedan ideologiernas död. Han menade att de stora åskådningarna som socialism, liberalism och konservatism spelade allt mindre roll i de framgångsrika demokratierna.

Kvar fanns nyanser. Pensionssystemets utformning. Hur stor arbetslöshets­ersättningen ska vara.

Om sådana frågor kan det bli hårda strider, men de är knappast uttryck för skilda världsåskådningar. Tingsten och Olof Palme diskuterade ideologiernas död eller liv i en radiodebatt som blev berömd därför att nivån var så hög, argumenten så välgrundade och språket så exakt.

Jag kom att tänka på Tingsten och Palme när jag läste Annie Lööfs uttalande.

Tingsten hade nog rätt. Ideologierna är stendöda. I stället har vi Annie Lööf.

ARTIKELN HANDLAR OM