Mannen tog av sig och eldade upp sina kläder

KOLUMNISTER

På eftermiddagen måndagen den fjärde augusti, när värmeböljan hade pågått i fem veckor, klädde en man av sig i det nordvästra hörnet av Humlegården. Det är den rikaste parkfliken i Stockholm med tanke på närheten till de tungt burgna Villa- och Floragatorna.

Han vek ihop kalsongerna, byxorna och tröjan och la dem i en liten hög.

Ingen tycktes lägga märke till mannen. Få orkade se utanför sin egen lilla sfär som blev mindre ju mer temperaturen steg. Kanske var den nakne mannen blott ännu en solbadare som skulle byta om till kortbyxor.

Sedan förde han en tändsticka till klädhögen.

Medan bålet flammade upp gick den nakne mannen över den vidsträckta gräsmattan ner mot Kungliga biblioteket och nu la människorna märke till honom. Någon ringde polisen. Man kan inte ha ­nakna karlar gående genom centrala stan, inte ens i parkerna och inte ens om det är över 30 grader varmt.

Han hade lämnat sina svarta plasttofflor med tårna riktade mot kläderna. Det såg ut som om en osynlig person iförd bara tofflor (av den billigare sorten) betraktade en brasa och det gjorde saken ännu mer svårförståelig.

Varför skulle någon glo på en eld när själva luften tycktes brinna? Har inte osynliga personer intressantare saker att studera?

Några mil åt nordväst bekämpade räddningstjänsten en skogsbrand som omfattade 10 000 hektar och var så intensiv att själva jorden brann upp. Bara sten fanns kvar där den dragit fram.

Några mil åt syd och sydväst svepte ett åskoväder över landet. Meteorologiska institutet SMHI noterade 47 901 blixtar vilket var ­rekord.

Många mil västerut, på andra sidan Atlanten, rapporterade den familjeägda tidningen New York Times att fyra av de fem varmaste maj och juni som uppmätts på jorden har inträffat sedan 2010: en konsekvens av klimatförändringarna.

I det sammanhanget fick mannen i Humlegården ny betydelse.

Han var inte en av storstadens förtappade existenser, han var en mänsklig motsvarighet till kanariefågeln i gruvan. Där fågeln tystnade av gasen ropade mannen genom sin nakenhet: hettan! hettan!

I andra änden av parken väntade polisen. Strax var han bortforslad. Bara tofflorna var kvar, och luften fortsatte att dallra.

ARTIKELN HANDLAR OM