Bostadsnöden växer men granskogarna står kvar

KOLUMNISTER

Hur vill du bo? I en hundkoja eller i tredje hand söder om Söder?

Det första alternativet kostar en miljon eller två, det andra kräver inte lika mycket pengar men innebär att du snart kan få lägga dig på en parkbänk i stället.

Så hundkojan är tryggast, ett ganska luxuöst alternativ.

Nyligen såldes en för 1 820 000 kronor på Rådmansgatan i Stockholm. Utgångsbudet var 1 495 000 för tolv kvadratmeter, men tre unga personer bjöd över varandra och drev upp priset.

Den minimala lägenheten är ett mönster av fiffig planering med vikbar dusch­kabin och en hylla över dörren där den lycklige ägaren kan placera prylar.

Likväl påminner stor­leken om en hundkoja.

Mäklaren Henrik Jansson, en 31-åring från Gotland, han sparar till egen lägenhet, har hört talas om en ­ännu mindre bostad. Tio kvadratmeter.

Jansson är inte säker på var den nedre gränsen går. Det finns regler, man måste komma in med rullstol till exempel.

Våra politiker kompromissar inte om människovänliga bestämmelser. Det råder en pedantisk och noga över­vakad ordning av detaljer i ett större kaos. Det är absolut nödvändigt att en rullstolsbunden person ska ta sig in i en lägenhet som inte finns.

Nöden har inte varit så stor på åtminstone 50 år, ­säger Hyresgästföreningen. Över hälften av 20-27-åringarna i Stockholms län saknar boende. De hänger kvar hemma hos mamma och pappa, jagar efter någonstans att ta vägen, tigger plats hos kompisar.

Det är illa i många andra städer också.

En gång spelade jag biljard med Stefan Attefall. En trevlig karl. Vi drack öl också. ­Sedan blev han bostads­minister och jag misstänker att han fortsatte att spela biljard.

Byggande av bostäder är ett av de samhällsområden där politiker kan fatta beslut och få saker att hända tämligen omgående. Men bostadsnöden växer.

Runt Stockholm breder granskogarna ut sig, mil ­efter mil med skog. Det ­råder ingen brist på utrymme i vårt land. Men det byggs inget. Granarna står kvar och ungdomar skuldsätter sig för livet för att få bo i en storstadskoja.

Den politiska debatten berör knappt med ett ord den moderna nöden. Inte ens de bostadslösa höjer sina röster, de hörs i alla fall inte.

Det är beklämmande.

Följ Peter Kadhammars resa på kartan

ARTIKELN HANDLAR OM