Den verkliga segraren på Gustav Adolfs torg

1 av 3 | Foto: LASSE ALLARD
Emerich Roth, 90, är själv en överlevare från Auschwitz.
KOLUMNISTER

Samtidigt som nazisterna demonstrerade på Gustav Adolfs torg hade en märkvärdig man födelsedagsmottagning fem kilometer därifrån.

Emerich Roth firade sina 90 år på jorden och att komma till honom från skränet och det undertryckta våldet på torget var detsamma som att stiga ut ur en unken, kvävande cell till friska luften.

Emerich Roth är en överlevande från nazisternas dödsläger Auschwitz. Han växte upp i den tjeckoslovakiska staden Velky Sevlus, deporterades under andra världskriget med sin familj till Auschwitz, såg sin mamma och två yngsta systrar utväljas av den ökände doktor Mengele att gå till höger. De fördes direkt till gaskammaren.

Emerich, två äldre systrar och hans far fördes till vänster. De bedömdes dugliga till arbete.

Det märkvärdigaste med denne man, som i går uppvaktades med blommor, musik och tal, är att han är fri från hat. Han är fylld av motsatsen – humor, vilja att förstå.

Jag frågade vad han tänkte om nazisternas demonstration.

Roth pustade och formulerade sig försiktigt. Han var naturligtvis inte glad åt nazisterna men heller inte lycklig över motdemonstranterna.

– Folk har ett eget behov av att demonstrera. Det stärker vi-känslan. Men nazisterna är hatiska människor som får sitt falska självförtroende stärkt när folk demonstrerar mot dem. De får bekräftelse. Vi kan punktera ondskans budbärare genom att ge honom ett ansikte och förklara varför han hatar.

Efter kriget levde bara Emerich och hans syster Elisabeth. Resten av familjen och 40 andra släktingar mördades av nazisterna.

Gemensamma nämnaren: ”Ingen riktig pappa”

Emerich Roth bar erfarenheten med sig men använde den inte förrän han 1992 såg en grupp ungdomar skråla "sieg heil" på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Roth bestämde sig för att berätta sin historia.

Han tog initiativ till föreningen Exit som hjälper ungdomar att lämna högerextrema grupper. Han har besökt 1 600 skolor och talat om Förintelsen.

– Genom Exit har vi hjälpt 800 ungdomar att hoppa av.

Det gemensamma för dem?

– Inte en enda, inte en enda, har haft en riktig pappa!

Vill ställa fråga till SD-ledaren

Roth är elegant klädd i ljus kavaj, svart polotröja och svarta byxor. 90-årsmottagningen är i Fryshuset, Exits högkvarter. En ung kvinna kommer och viskar att gästerna strax kommer. Emerich Roth rotar i en portfölj.

Han tar upp klipp, lägger fram papper.

– Politikerna debatterar skolan, skolan, skolan. Lärare. Pengar. Betyg. Men ingen pratar om barnen som mår dåligt, de som i framtiden blir kriminella, skolbrännare och nazister. Tyvärr kan inte alla föräldrar ge sina barn den kärlek de behöver. Det måste skolan kompensera.

Roth tar en klunk cola ur en plastflaska.

– Jag skulle vilja fråga Jimmie Åkesson: Vad har du för förhållande till din pappa? Ta Jackie Arklöv. Behring Breivik. Jag skulle vilja kartlägga alla tyranners och gängledares gemensamma nämnare. Jag är säker på att ingen haft en kärleksfull far.

”Köper inte gröna bananer”

Så vad tycker Emerich Roth om nazisternas demonstration?

Han lägger fram en debattartikel från 2003 på det lilla bordet. En före detta nazistledare, en av dem som Roth hjälpte hoppa av, beskriver hur de utnyttjade medierna genom att provocera och chockera för att få publicitet.

– En av de intelligentaste ledarna nazisterna haft i Sverige sa till mig: Enda gången vi kände oss besegrade och skamsna var när vi skulle demonstrera och ingen var där. Ingen brydde sig om oss ...

Nu är det dags att gå till mottagningen. Roth skämtar:

– Jag har nått en ålder då man inte längre köper gröna bananer.

Så reser han sig med viss möda och medan han gör det hovrar polisens helikoptrar över city, talkörerna dånar och dagen kommer säkert att beskrivas som slaget om Gustav Adolfs torg.

Vem vann?

Den verklige segraren var inte där. Han heter Emerich Roth.

ARTIKELN HANDLAR OM