Vår historia delas upp i de som har och inte har

SKILDA VÄRLDAR Utanför – och innanför Twitters huvudkontors väggar i San Francisco.
KOLUMNISTER

Organisk mat och heroin, pundarens spruta och den ­högavlönade ekonomens kräsna val av kaffe, ett par nerskitna byxor och ett par nyinköpta från Prada.

Jag lämnar byggnaden som hyser Twitters huvudkontor i San Francisco, jag har just druckit en espresso gjord på organiskt odlade bönor. Allt i saluhallen på nedre botten är organiskt ­utom vinet som sorteras ­efter prisklasser och druvor och ibland har en liten historia nedtecknad på en lapp om gården eller familjen som odlar.

Kvinnan som sitter på trottoaren har också en ­historia.

Hon har vecklat upp den smutsiga skjortärmen och sträcker fram vänster arm och mannen som sitter framför henne sticker ­försiktigt in sprutan.

Kvinnan blundar. Jungfrusilen? Hon blundar och det är mitt på dagen och vi som har en annan historia jäktar längs trottoaren till och från möten, till och från varu­husen och märkes­butikerna, hem för att ta ­tidig kväll.

Mindre än tio meter från paret med sprutan står en polis.

Han ger en bilist böter.

Vilken är polismannens ­historia? När drog han slutsatsen att det är bäst att blunda för trafiken bland knarkarna på Market Street och i stället hålla ett öga på bilarna? Att utfärda böter för fortkörare ger i alla fall några dollar till det allmänna.

En vecka senare, ett seminarium arrangerat av Google i centrala Stockholm. Åhörar­na bjuds på frukost med hälsodrinkar.

Förre finansministern ­Anders Borg håller före­läsning om den hisnande utveckling vi befinner oss i. Aldrig tidigare har mänskligheten gjort ett så stort språng framåt. Det som tog Sverige 100 år har Kina åstadkommit på 40.

Hälften av de yrken vi nu känner kommer att försvinna med den digitala revolutionen. Borg vill inte tala om förstörelse av arbetstill­fällen, något annat måste ­födas i stället.

Vad?

Den förre finansministern säger att bekymren bland internationella storbanker inte gäller konjunkturer och räntor. Bekymren gäller ökande klassklyftor och ­social oro som följer på det teknologiska och ekonomiska språnget.

Vår historia blir inte längre gemensam utan uppdelad i olika berättelser: de som har och de som inte har.

Fler politiker än en avgången finans­minister ­borde tala om detta.