Nu krävs bara korta steg till en revolution

När tanken och fantasin kan förflytta sig till en plats med arbete, fred, frihet, blir inte heller stegen så långa.
KOLUMNISTER

Revolutioner utbryter aldrig när avståndet mellan toppen och botten är som störst. Revolutioner utbryter när trycket lättar och de därnere ser möjligheter, får hopp.

Den ryske tsaren försökte reformera sin förstelnade stat och störtades. De öst­europeiska kommunisterna hoppades att med större ­öppenhet rädda sitt system. De sveptes bort. Shahen av Iran ville samtala med ­oppositionen och tvingades fly landet.

Nu har avståndet mellan de däruppe och de där nere upphört globalt.

Ingen uppfinning har så snabbt förändrat världen som internet och den smarta telefonen.

För åtta år sedan var en ­mobil dator att bära i fickan en fantasi. Nu finns den hos alla, hos ett barn i Stockholm, en fattig student i Dakar och en arbetslös ­bagarlärling i Tunis.

Stora delar av jordens ­befolkning har en apparat i handen som knyter oss samman. Den fattige studenten i Dakar kan med ett par ­knapp­tryck se möjligheterna i Sverige, flyktingen från ­Damaskus kan skapa kontakter i Beirut, Aten, Stockholm.

Tidigare var avståndet mellan oss omöjligt att överbrygga.

Inte kunde en illiterat somalier fantisera om att färdas till polcirkeln för att skapa sig en ny tillvaro. Hur många ­tunisier övervägde att börja en yrkeskarriär på det nordtyska slättlandet? Fanns det någon eritrean som trodde att Norge kunde vara ett ­alternativ? Inte var Finnmarkens granskog ett mål för afghaner.

Det geografiska avståndet är kvar men det mentala är borta. Och när tanken och fantasin kan förflytta sig till en plats med arbete, fred, frihet, blir inte heller stegen så långa.

Människorna på Medel­havet är inte en flykt, de är en revolution.

Revolutionen kommer till oss i rostiga skorvar och ranka fiskebåtar. Den kommer simmande, kippande ­efter luft, och lika obevekliga som havets dyningar är ­lika obeveklig är revolutionen.

En månads resa bara, ­kanske två, tre eller fyra: på den andra stranden finns ­befrielsen.

Plötsligt är de till intet förpliktigande orden verklighet. Vi hör alla samman.

Min broder packar kappsäcken och beger sig över öknen, han når havet och sätter sig i en farlig båt och ­anträder ­färden. Han ropar.

Jag vet ­inte vad jag ska svara.