Det ser ut som Sverige men funkar som Mexiko

Sahlin, Larsson och Dyrsen har inte spelat efter reglerna.
KOLUMNISTER

Tänk om jag vore en amerikansk reporter som flyger över till Sverige för att rapportera om politik och samhälle. Jag kollar den senaste tidens nyheter och försöker förstå vad som rör sig i landet jag besöker.

Då skulle jag få veta att en före detta statsministerkandidat skrivit ett uppenbart falskt löneintyg åt en polis, hennes medarbetare och före detta livvakt.

Han var anställd i regeringskansliet och tjänstledig från polisen och detta är rimligen två av de känsligaste platserna i Sverige ur säkerhetssynpunkt.

Denne man begär att hans arbetsgivare Mona Sahlin ska skriva ett intyg som ger sken av att han har mycket, mycket högre inkomst än de 32 000 i månaden före skatt han tjänar som polisinspektör.

Han vill köpa en bostadsrätt som kostar tio miljoner kronor och har månadsavgift på 18 000.

Han köper en sportbil för en miljon.

Har han ärvt? Har hans fru stora inkomster?

Varför behöver han i så fall intyg från Mona Sahlin?

Jag antar att han arbets­givare polisen kommer att ställa samma frågor.

Jag skulle få veta att över­direktören Helena Dyrssen på Skatteverket varnar en gammal kollega, den tidigare kabinettsekreteraren i utrikesdepartementet Frank Belfrage, för att journalister begärt ut uppgifter om honom.

Belfrage har haft obeskattade tillgångar utomlands som han tycks ha tagit hem till Sverige när han riskerade att åka fast som skatteflykting.

Generaldirektören på Skatteverket känner till det regel­vidriga samtalet - alla i Sverige ska behandlas lika, inga favörer åt gamla vänner i statsförvaltningen - men vidtar inga åt­gärder mot sin överdirektör.

Jag skulle få veta riksdags­ledamoten Margareta Larsson tar ut sitt arvode på 62 400 kronor i månaden utan att visa sig i riksdagen med motiveringen att man ska passa på att sko sig. Jag skulle med förvåning notera att hon är svärmor till ledaren för nationens missnöjesparti.

Vore jag reporter på besök i Sverige skulle jag nu gå ut och se mig om för att försäkra mig om att jag kommit rätt. Jo, Stockholm ser ut som Stockholm. Mycket vatten. Välskött. Rent. Slottet står där det alltid stått och husen i Gamla stan är verkligen gamla.

Ändå trodde jag för ett ögonblick att jag befann mig i Mexiko eller Guatemala.

Vilket sällsamt litet land skulle jag tänka, vilket underligt land där allt ändå är så snyggt på ytan.

ARTIKELN HANDLAR OM