Karlsson är som en åsna mellan hötappar

KOLUMNISTER

Vulkanen Etna spydde ut ett okänt antal miljoner ton koldioxid och svaveldioxid i atmosfären förra veckan.

Naturen är som bekant inte miljövänlig.

Här hemma är det migrationsminister Jan O Karlsson som fått utstå en rad mindre utbrott de senaste dagarna, för att han inte undanbett sig pensionen från EU:s revisionsrätt.

Genom sitt sätt att hantera attackerna har Karlsson framstått som en åsna mellan två hötappar.

Det som hittills utspelats i "Karlssonaffären" har mest varit underhållning, iscensatt av de vanliga underhållarna. Egentligen finns inget ont i det, utom möjligen att denna underhållning döljer mer väsentliga frågor.

Nu kommer en enkel följdfråga.

Vad händer om ett statsråd vinner på en trisslott? Svenskarna är ett spelande folk. En skrapande minister ger uttryck för folklighet.

Säg till exempel att kommun- och bostadsminister Lars-Erik Lövdén skrapar fram tre tv-apparater. Då får han komma till TV 4:s morgonsoffa en lördag och sitta där med den där stora plastskrapan och skrapa bort kletet från en jättelott medan Lasse Bengtsson sitter och hummar i soffan bredvid. Säg att detta verkligen inträffar och att Lövdén plötsligt vinner 25 000 kronor i månaden i 25 år. Skattefritt.

En nätt pension på 7,5 miljoner kronor. Lyckost Lövdén!

Observera att detta hypotetiska fall med Lövdéns lotteripension rör större belopp än det riktiga fallet Jan O Karlsson, eftersom den senare är 63 år gammal och knappast sitter kvar som minister i sju år till.

Vilka problem det skulle bli! Fackförbunden skulle dundra av vrede och sätta hela Rörelsen i gungning. För att inte tala om de politiska reportrarna och alla de "vanliga människor" som vissa politiker säger att de träffar när de är "ute i landet".

Det är lätt att räkna ut att Lövdéns miljoner skulle räcka till att hålla mer än 50 000 svältande barn vid liv i en månad. Det är också lätt att räkna ut att statsministern - som känt till EU-pensionen hela tiden - skulle uttala sig om Lövdén som han gjorde om Karlsson:

"Det här bekymrar mig. Jag förstår om folk reagerar. Det är svårt för folk att ta till sig att man både har en mycket generös pension och dessutom fortsätter ett arbete."

Borde Lövdén således avstå från lotterivinsten? Skulle kommun- och bostadsministern enligt lotterireglerna kunna frånsäga sig 7 500 000 kronor? Skulle han också stå där som en åsna mellan två hötappar?

Nåja. I själva verket är det högst troligt att reaktionerna skulle bli helt omvända. Om Lars-Erik Lövdén fick komma till Lasse Bengtsson och skrapa fram en jättepension så skulle partivännerna och arbetskamraterna på departementet gratulera kommun- och bostadsministern till jättevinsten med både ryggdunkningar och blommor. Där satt den! Vilken kille!

I Sverige är ju en lotterivinst på något underligt sätt hederligare och mer jämlik och solidarisk än en utbetalning av lagenligt avtalad ersättning för utfört arbete.

Jag kan inte förmå mig att jaga upp några rytande känslor av vrede för att migrationsministern får EU-pension. Bråket ser mera ut som ett politiskt spel, ett uttryck för en maktkamp av samma slag som rasar bland de ledande sossarna i Stockholm.

Men om man anser att den före detta ordföranden i EU:s revisionsrätt inte ska ha rätt till stadgeenlig pension så är det inte i första hand honom man bör kritisera.

Vreden borde riktas mot de byråkrater som med Sveriges och de andra medlemsstaternas goda minne bestämt att Karlsson ska ha denna pension, oberoende om han får annat jobb eller ej.

I går avslöjades representationskvittona från Karlssons privata fest. Han bekräftade själv att skattebetalarna felaktigt fått betala dunkvinet i fråga när han sa att han skulle betala tillbaka.

Det är bara en tidsfråga nu, innan saken är klar. Kyss Karlsson!

Robert Aschberg

ARTIKELN HANDLAR OM