Det är bra att ha med en revykung i debatten

KOLUMNISTER

Det ser ut som plockepinn i den gamla granplanteringen. Blötsnön som kom för några veckor sedan knäckte stora träd som tändstickor. Vad kan man göra?

Allt är förgängligt. Och allt kött är hö.

Nu meddelas att de lämnar oss, en efter en: Alf Robertsson, Harold Pinter och Gösta Krantz.

Den gamle revykungen Krantz var gäst i ett av mina debattprogram för hundra år sedan. Jag kommer inte ihåg ämnet för kvällen, men innan vi började sändningen undrade Gösta en sak:

– Vad gör jag här? frågade han.

Vi hade väl inget riktigt bra svar på den frågan, egentligen. Gösta var ju inte där på grund av ämnet, som jag alltså har glömt för länge sedan, han var där för att han var revykung av den där gamla stammen som fick folk att skratta bara de stegade in på scenen.

Om Janne Josefsson och de andra debattledarna som alltid lägger pannan i djupa veck förstod att det är bra att ta med en revykung ibland, oberoende av ämnet, så skulle vi ha en mer levande politisk diskussion i Sverige.

Jag letar eterpatroner till start-piloten på en gammal Scania militärlastbil som inte vill smälla igång i kylan. Jag tänkte inte på det när jag köpte ekipaget i höstas. Att det skulle bli kallt, alltså.

Man kan elda under oljetråget, men det tar lång tid att göra en brasa bara för att man vill åka en liten tur.

Det är en fin lastbil, med kran, och stor, elfenbensfärgad ratt. Killarna som kan allt om veteranlastbilar kallar den omväxlande ”skak-fyra” och ”Södertäljevibrator”. I hytten har ledsna soldater som exercerat rekryten i motoriserade förband ristat att de upplevt helvetet på jorden och att de längtar efter muck.

De borde inte ha klagat. De fick i alla fall åka fin lastbil.

Julens mest spridda nyhet handlar om en insekt i Finland. Den gick i finska medier några dagar före doppare-dan, plockades vaket upp av reportern Terhi Kinnunen på nyhetsbyrån AFP i Helsingfors och spreds därefter blixtsnabbt i hundratals länder i fem världsdelar:

Myggas dna ledde till gripande

Polisen i Finland tror att den har fångat en biltjuv tack vare ett dna-prov från blodet i en mygga som knöt den misstänkte till bilen.

I juni stals en bil i Lapua, runt 38 mil norr om Helsingfors. Den hittades snart nära en järnvägsstation i Seinäjoki, 25 kilometer från den plats där den stals.

- En polispatrull undersökte bilen och hittade myggan som sugit blod. Den skickades till laboratoriet för analys, vilket visade att blodet hörde till en man i polis-registren, säger inspektör Sakari Palomäki.

Den misstänkte insisterade vid förhör på att han inte stulit bilen utan liftat med någon annan som kört den. En åklagare får avgöra om bevisningen håller för åtal.

- Det är inte lätt att hitta en liten mygga i en bil. Det här visar bara hur noggrann brottsplatsundersökningen var, säger Palomäki. AFP

Man kan fråga sig varför nyheten kom nu, när bilen stals i juni. Men man måste ändå beundra den finska polisen, som klarar upp en massa brott. Finland har färre poliser än Sverige, per capita. Men de finska poliserna är märkbart bättre än de svenska på att klara upp brott.

Tror ni att svenska poliser hade hittat blodet från en mygga i en stulen bil? Jag tror att de kanske skulle ha ropat i radion att de hittat kärran. Sedan hade de åkt och köpt korv med räksallad.

Myggblod har för övrigt löst betydligt värre brott än bilstöld.

För några år sedan misstänktes en affärsman på Sicilien för mordet på en kvinna som hittats död på en sandstrand. Vid husrannsakan hemma hos affärsmannen fann kriminalteknikerna en blodfläck från en smälld mygga. Blodet visade sig komma från kvinnan. Dessutom hittades sand från stranden där kvinnan legat. Saken var klar. Mannen fälldes.

ARTIKELN HANDLAR OM