Haijbyaffären värre än kaffeflickorna

KOLUMNISTER

Den senaste tidens affärer kring kungen leder tankarna till Gustaf V, en monark med intresse för tennis, brodyr och unga pojkar.

Gustaf V var värre ute i den så kallade Haijbyaffären än kungen är nu, men skyddades av brottsliga ämbetsmän.

Kurt Haijby.

Kurt Haijby var en misslyckad figur, som redan före 30 års ålder dömts sex gånger för stölder, förfalskning och grovt vållande till annans död. År 1933 ville han ha vinrättigheter till sin och fruns restaurang i Stockholm, trots att han var straffad. Han fick audiens hos kung Gustaf V, som beviljade rättigheterna. Enligt Haijby var det då han och kungen inledde ett sexuellt förhållande.

Tre år senare ansökte Haijbys fru om skilsmässa med motiveringen att hennes man varit otrogen med kungen. Hovet fick panik. Riksmarskalken ordnade så att fru Haijby fick betalt och ändrade motiveringen. Då hade hovet redan betalat Haijby mycket pengar. Det året fick makarna sammanlagt en miljon

kronor, i dagens penningvärde.

Nu ingrep ämbetsmännen. Historien skulle mörkas. Hovadvokaten Quensel gav Haijby pengar för att åka till USA. Han kom snart igen, och fick pengar av hovet så han kunde köpa tillbaka restaurangen, en kaffehandel och inredning till ett slott.

På order av överståthållare Torsten Nothin, socialdemokrat och polischef

i Stockholm, greps Haijby för en tidigare avfärdad misstanke om sexuell otukt mot två unga pojkar på Särö, där också Gustaf V vistades. Haijby tvingades nu in på Beckomberga mentalsjukhus ”för observation”. Därefter fick han välja mellan att åtalas eller flytta utomlands. Mot skriftligt löfte att inte berätta något fick han månadspeng och for till Tyskland.

Tillbaka i Sverige fick han fortsatt månadspeng via kriminalpolisen och 15 000 kronor för att inte ge ut en bok. Kriminalpolischefen Zetterqvist blev hans övervakare och ”vän”. Boken kom ut i alla fall. Större delen av upplagan hamnade i polishuset.

Efter Gustaf V:s död klagade Haijby över rättsövergreppen. Justitiekanslern ”undersökte” och hemligstämplade resultatet. JK inledde sedan i samråd med regeringen en förundersökning mot Haijby. Han dömdes 1952 efter vittnesmål av ”vännen” Zetterqvist om de 15 000 kronorna, och fick åtta års straff-

arbete för utpressning.

Den orädde Vilhelm Moberg skrev om affären:

”En ämbetsman på en viktig post inom rättsväsendet besitter makt och möjligheter, som vanliga medborgare saknar. I stället för att enligt sin plikt

beivra brottsliga gärningar kan han låta dem vara och dölja dem. En sådan ämbetsman är farligare för rättssamhället än en mördare eller en tjuv.”

Moberg citerade också Haijby, efter ett besök i fängelset:

”I grundlagen står det ju att man skall hålla konungen i helgd och vörda och älska honom. Ingen har älskat konungen högre än jag. Och vad har jag fått för det?”

Haijby tog sitt liv 1965.