Jakten börjar med en jakt på licensen

KOLUMNISTER

Grävlingarna oräknade blev jaktsäsongen mager. Ett ynka rådjur fällt, inte mycket att skryta med, men både maten och vinet till middagarna som föregick försöken höll toppklass.

Som tur var fällde laget som helhet mycket mer, också av vildsvin och älgar. Hjortarna spar vi tills stammen är stark nog att skattas.

Men en av kamraterna i laget fick låna en bössa varje gång vi for till skogs.

Nej, han är inte glömsk. Jo, han hade jägarexamen. Och han hade köpt sin första studsare i god tid före säsongen.

Han hade bara inte fått ut licensen.

I höstas tog det sex månader eller mer i Stockholm, Göteborg och Malmö att få tillstånd att ha vapen. I till ­exempel Uppsala eller Nyköping tar det bara ett par veckor.

I Stockholm hade väntetiderna ­kortats till fem månader innan det nya datasystemet började krångla så att kön växte igen.

Enligt lag måste man söka vapen­licens där man är skriven. Systemet är alltså extremt orättvist, inte bara för dem som gillar att ägna sig åt ­materialsporten jakt, utan också för dem som säljer vapen och utrustning.

Gevären betalas ju först när man hämtar dem från jaktbutiken eller ­vapenhandlaren.

Christer Borg, som äger Stockholms största jaktbutik, sitter på 250 bössor just nu, vars ägare väntar på licenser. Det betyder att han ständigt tvingas ligga ute med tre miljoner kronor för att myndigheten inte ­klarar att sköta det den ska.

– Kunderna tror att det är billiga försäljningstrick när man säger att de ska köpa bössan nu om de vill jaga med den i höst.

Om den som söker är någorlunda oförvitlig tar det mindre än en timme för en av de civilanställda hand­läggarna att fatta beslut om en vapen­licens. Men handläggarna är för få i storstäderna. I Stockholm har en del pensionerats, en del gått in i väggen och en tvingats sitta heltid i telefon för att tala med arga vapenköpare.

– I vårt regleringsbrev från rege­ringen anses detta inte vara en prioriterad fråga, säger Maria Thulin, som är ansvarig för vapenfrågor på Rikspolisstyrelsen. De som arbetar med tillstånden har varit på sina chefer om detta flera gånger och de har i sin tur gått vidare, men det finns inga ­resurser.

Enligt Thulin beror köerna också på att många sökande inte fyller i blanketterna ordentligt, och på att handläggarna på grund av sekretessregler inte kan göra enkla slagningar i Naturvårdsverkets jaktkortsregister.

Det verkar helt galet, men i princip ska Naturvårds­verket i varje enskilt fall - det handlar om cirka 70 000 om året - pröva om polisens tjänstemän har onda avsikter när de ber om informationen.

Man ångrar bara för litet

Valpen vägde nio kilo när vi hämtade den för en dryg månad sedan. Nu väger han det dubbla. Man kan nästan se honom växa. Han är be­dårande söt, och när han når sina 85 eller så hoppas jag att regeln fortfarande gäller: Man ångrar aldrig för stort, bara för litet.

Om ni ser mig såg ni mig inte

Branschdag på båtmässan i dag. Officiellt sitter jag i sammanträde mellan 09.00 och 18.00. Säg inget till ­någon om ni ser mig i Älvsjötrakten. I en oförstående värld med klåfingriga myndigheter och gnälliga miljövänner måste vi båtologer hålla ihop.

ARTIKELN HANDLAR OM