Ronnie Sandahl: Vem skulle fylla en superarena?

KOLUMNISTER

Två superarenor, säger de.

En nybyggd vid Globen för 2,5 miljarder - samt en ansiktslyftning av Råsunda.

Det är förstås det dummaste jag någonsin har hört.

Frågan är inte om vi behöver två superarenor.

Frågan är om vi ens behöver en.

Ta fotbollen.

Allsvenskan är ett skämt. I Uefas senaste ranking hamnar allsvenskan på 26:e plats. Det är tre placeringar före cypriotiska ligan. En gång till: Cypern. Dit åker man ju inte ens på semester längre.

Landslaget är ett lysande undantag.

Men sen då?

När det blir generationsskifte i landslaget (U21-landslaget är pinsamt värdelösa. Missade EM efter

1-4 mot Island.)

När allsvenskan tappar i attraktionskraft.

När det är tisdag och kallt som fan sent i september och Hammarby ska möta Örgryte hemma.

Vem behöver då en superarena med 50000 platser?

Kvar återstår bara en 2,5 miljarder dyr kukförlängare som mest av allt är till för att knäppa Göteborgarnas Ullevi på näsan.

Ta konserterna.

Ett populärt argument för en ny superarena är att vi ska ha plats för de stora artisterna. Problemet är bara att det snart inte längre finns några artister som kan fylla en svensk superarena.

Listan över potentiella megaartister är inte särskilt lång:

Bruce Springsteen, U2, Rolling Stones, Gyllene Tider. (Snart slut, snart slut, slut, slut.)

Musikvärlden ser inte längre ut som förr. Det handlar inte längre om artister - det handlar om låtar. Vi laddar hem de låtar vi gillar. Vi kastar bort dem när det inte längre passar.

Det finns inget nytt underbett från New Jersey som alla kan enas bakom.

Eminem var inte ens nära att sälja ut Ullevi.

50 Cent fyllde knappt isladan Hovet senast.

Möjligheten att i framtiden fylla en svensk superarena sköt sig i huvudet.

Han hette Kurt Cobain.

Därför är planerna på en ny superarena konstiga.

Två superarenor är Killinggänget.

Personligen lägger jag hellre 2,5 miljarder på att slippa en ny Gyllene Tider-comeback.

ARKIV: RONNIE SANDAHL

Ronnie Sandahl

ARTIKELN HANDLAR OM