Lövblåsaren ger dig inget drömliv

KOLUMNISTER

Överallt skägg.

På promenad genom Roms gränder och ruiner och överallt dessa hånfullt täta ansiktsbehåringar.

Prydligt ansade med vårdande krämer i. Eller slarvigt italienska tredagarsstubb, tätare än mitt efter åtta år på en öde ö.

Jag har länge längtat efter skägg.

Med samma intensitet som när jag var sju år och ville ha en viss legobåt. Den skulle också förändra mitt liv.

Ta cykeln ut i valfritt villa-

område. Mannen som försöker starta lövblåsaren och kvinnan med tomatplantan i köksfönstret.

Den hon naturligtvis inte köpte för att det skulle bli så mycket smidigare att odla sina egna tomater.

Hon köpte hela drömpaketet, extended version, som förutom själva tomatplantan även innefattade ett tv- kök med spontana italienska måltider och en man som inte alls heter Lennart och jobbar som tillsynsman på Länsstyrelsen, nej, han heter Fabrizio och har ögonvitor som nysnö, vingård i Toscana och tjockt svart hår med självfall.

Som skjortan jag bär denna eftermiddag i Rom: en gul som faktiskt är importerad från Kuba. Även den skulle förändra mitt liv. Folk skulle säga: det där måste vara en skjorta från Kuba. Snegla och tänka: där har vi en salt kille med en och annan romdrink på sitt samvete.

Men folk tittar inte ens. Den förändrar inte mitt liv. Ingen annans heller.

Det är bara en gul skjorta.

Dessa självbedrägerier ska förstås någon slå mynt av; reklambyråernas drömsäljare i Nudie-jeans och plastbågar med fönsterglas.

Som sitter runt obscent stora ekbord, halsar Loka direkt ur flaskan och konspirerar fram nästa sätt att sälja dig drömmen om, säg, en lövblåsare från Black & Decker.

En liten produkt för endast 1195 kronor som får ditt liv att framstå som en jävla arenapoplåt, du blir Bono och frugan blir han med mössa och gitarr, grannarna jublar och lilltjejen är inte längre utanför på förskolan och kanske blir ni till och med inbjudna till kräftskivan det här året.

Lövblåsaren i motljus. Tillhörande gitarrplonk.

Ding-do-ding.

Sedan sitter du där i en gul skjorta med en lövblåsare i förrådet och undrar vad som hände.

Och i köksfönstret står frugan och klämmer på några skrumpna tomater med insikten om att han i trädgården fortfarande heter Lennart och inte Fabrizio och han vill fortfarande inte diskutera sina känslor eller massera hennes fötter.

Jag skulle nöja mig med skägg.

Ronnie Sandahl

ARTIKELN HANDLAR OM