Hela Visby blev ett Sodom och Gomorra

KOLUMNISTER
Ronnie Sandahl. Skriver om: Böcker, filmer, Sverige, kärlek och förändring.

Kanske bara jag som såg tecknen.

Först åskan. Det var på Gotland, förra lördagen. Klockan 17.04 slocknade hela ön.

Nu blixtrar det igen. Jag skriver detta under Stockholmsveckans sista dag. Sju dagar då stekarna tog över Gotland.

Som ett kringresande cirkussällskap kom de, som en bisvärm med könssjukdomar och kreditkort.

Och hela Visby förvandlades till ett mindre Sodom och Gomorra.

Excesserna har avlöst varandra. Först Almedalsveckan. Politikernas och påfåglarnas högtid. En minister som kanske köpte knull, kanske inte.

Gudrun Schyman som brände hundratusen kronor. På en grill.

Just då letade tevereportrarna panikartat efter vanliga människor som kunde ­rasa.  Helst på dialekt. Och till slut hittade man någon indignerad skattebetalare i fleecetröja som kunde säga: För jävligt att bränna pengar på det viset! Kunde man inte ha byggt en ishall i stället?

I Sverige är ingenting värre än slösaktighet.

Jag läser en artikel om 36-åriga Anneli som upptäckt en kackerlacka i den burk med vinbladsdolmar hon köpt från Ica. Anneli försäkrar i artikeln att hon minsann inte är kräsmagad; hon hade tänkt äta hela burken ändå.

–?Men det kändes som att den stirrade på mig.

Och Annelis problem påminner mig om sommaren här: om Gudrun och om bratsen.

Slöseriet. Kommunpolitikerna har visserligen försökt lagstifta bort de värsta orgierna. Stekarna får inte längre spruta champagne på varandra. Men i stället uppstod en ny trend, att “vaska champagne”. Det innebär att man köper två flaskor champagne men ber servitrisen hälla ut en av dem i vasken. Bara för att man kan.

Det låter kanske blygsamt i jämförelse med forna tiders excesser. Särskilt totalitära stater har ju en förmåga att spåra ur på den fronten.

”Vaskningen” är ändå helt enligt reglerna. Sannolikt källsorteras även flaskan ­efteråt. Färgat glas.

Men för oss som växt upp med Lyckoslantens ­tecknade serie “Spara och slösa” är det svårsmält. Den gotländska sommaren har över huvud taget varit så skabrös att ett varningens finger bör höjas. Tänk på Sodom och Gomorra, de syndiga städerna i Första Mosebok som slutligen ödeläggs i eld och svavel.

Några kapitel bort kan man även läsa om syndafloden.

Och i natt kom regnet.