Ingen kommer att bygga billiga små hyresrätter - för det är inte lönsamt

KOLUMNISTER

Följande mening kommer att låta mer obehaglig än den är:

Det finns ett fönster i centrala Malmö som jag under flera månaders tid gått omvägar bara för att få stirra in genom.

Jag vet inte vem som bor där. Kan inte påminna mig om att jag någonsin sett en människa därinne. Det är heller inget märkvärdigt med lägenheten. En helt vanlig generöst ljussatt tvårummare med helt vanliga Ikeamöbler.

Men i just den här lägenheten finns en detalj som jag inte blir klok på. Just ovanför den platta teven har den boende smällt upp tre stora svarta träbokstäver på en annars helt vit vägg: ”HEM”.

En bostad säger nästan alltid något om sin innehavare. Omsorgen, bristen på omsorg.

Detaljerna.

Men att klistra upp väggordet ”HEM”? Vem gör det? Varför?

Till en början ser jag två möjliga förklaringar: Demens eller ironi. Under hösten övergår jag alltmer till att tolka väggordet som en symbol för medelklassens inneboende tomhet.

Sedan smäller en bomb.

Det är på julafton. Bara någon kilo­meter från det där bevingade väggordet. Polisen misstänker att det är en hämndaktion mot ett bostadsbolag som på senare tid genomfört vräkningar på grund av svarta hyreskontrakt.

Sydsvenskan skriver att det i nästan varje trappuppgång i min hemstad Malmö finns en hyresgäst som bor i andra eller tredje hand.

I Sverige omkring 127 000 människor. Merparten är mellan 20-30 år. Tillhör den första generationen i efter­krigstid som har det svårare än sina föräldrar: svårare att få fast jobb, någonstans att bo, en framtid.

Larmrapporterna om den svenska bostadsbristen möter ibland motstånd: Det finns massor av lägen­heter. Hela Hemnet är fullt. Saknas bröd? Ät bakelser då!

Under höstens valdebatter nämndes frågan med jämna mellanrum. Det gör den varje valår. Alla är alltid överens om problemets grundläggande lösning: Vi måste bygga fler bostäder. Fredrik Reinfeldt har lovat samma sak i varenda valkampanj.

Men det byggs inte.

På samma sätt kommer Stefan Löfven aldrig kunna infria sitt löfte om 250 000 bostäder.

Han kunde lika gärna ha lovat månatligt återkommande godisregn.

Byggbolagen kommer inte bygga billiga små hyreslägenheter. För det är inte lönsamt.

Punkt slut.

Och innebörden av det där väggordet har långsamt börjat förändras.

Så som ett ord kan göra om man stirrar på det för länge. Betydelsen börjar driva i olika riktningar.

Och nu, för var gång jag går förbi, framstår de där stackars överdimensionerade bok­stäverna alltmer som en vag önskan. Kanske någon obotlig väggordsoptimists besvärjelse inför nästa andrahandsflytt: Jag bor här. Just nu är detta mitt hem. Vi säger så.

FAKTA

För övrigt …

 ... är inte bostadsbristen bara ett storstadsproblem. 44 procent av Sveriges kommuner är drabbade, enligt LO. Det kan kanske förklaras med att produktionstakten för nya bostäder har varit hälften så hög per invånare jämfört med Danmark, Finland eller Norge.

 ... säger nu stressexperten Tomas Danielsson att stressen bland unga människor är ”en tickande bomb”. Förmodligen har han rätt i att den ständiga uppkopplingen är ett stort problem. Men svaret kan också sökas i det mest basala: otryggheten i att inte ha ett fast jobb, inte ha en egen bostad.

ARTIKELN HANDLAR OM