Vägra skämmas – det finns inga ”fula” dödsorsaker

KOLUMNISTER

Jag gillar inte grottande i död.

När löpsedlarna skriker ut att nån viktig person har dött.

Eller döden i sig är väl okej, det är grottandet och snaskandet kring dödsorsakerna som får huden att knottras av obehag. För det blir så uppenbart att det finns fin död och ful död. Samhällets värderingar kring döden är så äckligt tydliga.

Fin död sker till följd av cancer, den så orättvisa, obarmhärtiga kräftan.

Av hjärtinfarkt. Av stroke. Av ärftliga sjukdomar. Ms, mystiska influensor, olyckor och annan kroppsligt påtaglig sjukdom. Och kanske det viktigaste: ej självvald sjukdom.

Till den fula döden hör kanske först och främst självmordet. Begår självmord gör man inte ostraffat. Då ska det myglas och tisslas, tasslas och hittas på. Man ska skämmas där i sin kista och ingen ska nånsin tala om det där självmordet, inte nämna det i kyrkan, inte i nekrologen, inte i begravningstalen.

För självmord är ett stort slag i ansiktet på hela mänskligheten. Man borde liksom ha ryckt upp sig ur sitt svårmod och gjort nåt åt sina skamliga självmordstankar innan man tog steget över kanten på stupet.

Död till följd av drog- eller alkoholberoende ska vi inte tala om. Det är fuldöd så det bara skriker om det. För trots att beroende sedan länge klassas som sjukdom, är död genom överdos det kanske mest onödiga och fula man kan råka ut för som människa.

Eller råka ut och råka ut. Man får ju ta sig själv hårt i kragen innan man sätter nålen med överdosen i venen. Man tömmer flaskan i vasken, klipper sig, skärper sig och skaffar ett jobb innan levern sviker. Punkt slut. Annars är man förtappad.

Slapp. Vek. Lever i lättja och självcentrering. Har ingen självdisciplin.Ingen råg i ryggen. Då är det lite rätt åt en att man dör. Fuldöd är det folk tror är den självorsakade döden.

Därför vill jag tacka Jon Spendrups familj. Jon Spendrup, den 34-årige miljonären och bryggeriarvtagaren som dog till följd av sitt kokainmissbruk. Tack för att ni vågade spotta skammen i nyllet, för att ni vägrade myglet och tisslet, för att ni vågade stå upp för att döden inte är dugg mindre värdig för att kokain var orsaken. Tack för att ni gjorde missbruksdöden mindre ful och mer mänsklig.

För gudarna ska veta att det inte är någon som väljer att dö av sitt beroende. Beroende är en sjukdom som slår till i alla samhällsklasser, från slott till koja, och som i slutändan ofta leder till döden lika obarmhärtigt, lika orättvist och precis lika värdigt som cancer.

ARTIKELN HANDLAR OM