Amning är naturligt – inte störande

Foto: Foto: Margareta bloom sandebäck
Anahi Lindqvist berättade i går för Aftonbladet om när hon blev avvisad från en restaurang när hon ammade.
KOLUMNISTER

För ett par dagar sedan fick en nyförlöst mamma en ­rejäl kalldusch i form av öppen och accepterad kvinnoförnedring när hon gav sig på att amma sin två veckor nya bebis på restaurang Babylons uteservering på Södermalm i Stockholm.

Det skulle hon tydligen inte ha gjort. Mjölkstinna bröst som används för att mata våra avkommor ses nämligen av många som något störande, privat, nästan lite äckligt i vårt samhälle. Ska man amma, så ska man göra det snyggt. Det vill säga dolt. I något saggigt amningsrum, på en pisstinkande toalett ­eller under en sjal.

”Man kan väl visa lite hänsyn och gå undan en bit”, låter det. ”Man behöver väl inte langa fram pattarna mitt i maten”. Helt normaliserade och allmänt accepterade åsikter i det här landet. Sjukt nog.

Den här utbredda amnings­inställningen hade inte heller undgått den nyblivna mamman på ­Södermalm, men hennes införskaffade sjal hade för tillfället ­råkat glida åt sidan. Hon ”flashade” alltså bara ätsituationen av misstag. Ändå skyndade sig ­restaurangägaren fram och bad henne bestämt att dölja bröstet av hänsyn till de andra gästerna. Kvinnan kände sig kränkt och ifrågasatte honom, varpå hon blev utslängd från restaurangen. Ombedd att gå. Som om hon gjort ­något opassande, brottsligt.

Kan vi inte bara alla enas om att vi lämnar ammande kvinnor och hungriga bebisar i fred och aldrig någonsin igen gör deras liv skamliga, obekväma eller krångliga. Amningssjalar i syfte att dölja bröstet är inte lösningen för att ammande mammor ska kunna känna sig fria, bekväma och välkomna.

Det är nämligen inte alla barn som trivs under en sjal. Prova själv. Inte så trevligt att äta när ­luften står still. Ammande barn söker dessutom gärna mammans blick, vilket inte går när de ligger gömda.

Kan vi inte bara också vara överens om att den enda som ­betett sig extremt opassande i den här situationen är Babylons ägare.

Om ni inte håller med så är det är hög tid att han och ni gör upp med era kulturellt inlärda vanföreställningar om kvinnobröst. Ni kan inte längre blunda för att det är ­extremt sexisistiskt att gå med på att få bröst upptryckta i ansiktet dagligen i alla möjliga olika sammanhang så länge de används i sexuella, lockande, inbjudande, objektifierande syften. Gärna unga kvinnors bröst. Som inte har använts av bebisar än. Och sam­tidigt tycka att det är okej att ­äcklas och störas av bröst när de används till det ändamål de är skapta för: matning av bebisar.

Vi är däggdjur. Däggdjur diar sina ungar. Inte fan äcklas vi av kattungar som diar sin mamma. Hundvalpar som diar tiken. Fölsom snuttar. Vi bälgar i oss mjölk från kors juver dagarna i ända. Men människodi är av ­någon outgrundlig ­anledning ­fortfarande tabu.

Det är en sjuk idé, en människofientlig inställning som inte gynnar någon i vårt sam­hälle och därför bör slängas på den mentala soptippen ­–enast.

Himmel

Silvana Imams alternativa pridelåt Imam Cobain. Den här svenska rapparen är sommarens största musikaliska talang.

Helvete

Den sjuka text som ­Magnus Söderman har skrivit på sajten motgift.se som spridits som en löpeld på facebook om hur äckligt pervers Prideveckan är och att den inte är bra för barn. Helt plötsligt delar var och varannan den här texten och okejar ett öppet homo­ f­örakt.

ARTIKELN HANDLAR OM