Inget stoppade Hiertas pressar

Receptet: Satsa på nyheter, skriv kort, granska makten

1 av 2
Lars Johan Hierta.
KOLUMNISTER

■ ■ I dag firar vi Pressfrihetens dag. I år fyller dessutom Sveriges tryckfrihetsförordning 250 år.

Den svenska tryckfrihetsförordningen från år 1766 är världens äldsta lag för allmän tryckfrihet

och yttrandefrihet.
■ ■ Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta var en av tryckfrihetens förkämpar.
■ ■ Vår kamp för det fria ordet fortsätter än i dag – och är kanske mer aktuell än någonsin

tidigare, inte minst ur ett internationellt perspektiv.

Foto: MAGNUS WENNMAN
Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén.

Aftonbladet stoppad igen! Och igen gäckade tidningen kungamakten. I stället för det vanliga Aftonbladet kom samma dag den 16:e februari 1835 ”Det Nya ­Aftonbladet”. Med förklaringen: ”enligt underrättelse som i dag vid middagstiden blifvit ansvarige Utgifvaren meddelad, är af Hof-Kanslers Embetet indraget, så kommer denna tidning att tillsvidare utgifvas till samma blads abonnenter såsom ersättning derfor”.

”Utgifvaren” var Lars Johan Hierta. En man som tog tryck­friheten på allvar. ”Faller denna”, skrev han, ”så faller all annan frihet, och mörkret och kamarillan skola styra landet”.

Att utmana makten var vid denna tid livsfarligt. Två av Hiertas kollegor dömdes till ­döden för majestätsbrott. Båda benådades. Den ene, Anders Lindeberg, krävde dock att ­avrättningen skulle genomföras, den undveks endast genom att Lindeberg lurades ut ur fängelset av vakterna som sedan inte släppte in honom igen.

Den så kallade indragningsmakten gav staten rätt att helt enkelt dra in misshagliga tidningar. Indragningar och allmänna åtal användes, som Hierta själv senare konstaterade, ”några och tjugo gånger” mot Aftonbladet. Dock utan framgång. Hierta hade säkerställt att Aftonbladet alltid skulle komma ut, oavsett vad ”kamarillan”, lismarna kring hovet, tyckte. När en tidning stoppades tog Hierta fram ett nytt utgivningsbevis ur ”flocken” och fortsatte utgivningen med detta. ”Det nya ­Aftonbladet” följdes av ”Det nyare Afton­bladet” som byttes till det ”Fjerde Aftonbladet” följt av ”Femte ­Aftonbladet” och så vidare.
Aftonbladet utkom första gången den 6 december 1830 och blev den första svenska ­moderna tidningen. Den stod för den nya tidens tendenser, bort med ståndsriksdag och skråväsende. Fram för jämlikhet. Satsa på nyheter. Skriv kort. Bli populär. Granska makten.

Hierta skrev senare själv i ”Sjelf-Biografiska anteckningar” om Aftonbladets roll som granskare av makten och vikten av offentlighetsprincipen.

”Det var i synnerhet Aftonbladets bemödanden att bekämpa det så kallade sidoinflytandet hos konungen, visa det konstitutionella och representativa inrättningarnas skenlif och slapphet och att göra den i grundlagen tillåtna offentligheten på de allmänna ärenden till en verklighet som hade väckt oro i högre ort och likasom i en del av byråkratien”.

Vad skulle Hierta säga om Aftonbladet i dag? Logotypen skulle han ju känt igen. Kanske nicka gillande åt att tidningen nu har en kvinnlig publisher. Kvinnors rätt var viktigt för Hierta. I Aftonbladet var ju Wendela Hebbe, landets första kvinnliga journalist, en stjärnreporter. Han verkade för kvinnors lika arvsrätt. Han gav ut Fredrika Bremer och dessutom Carl Jonas Love Almqvist roman ”Det går an”, om den jämställda kvinnan. Boken väckte stor skandal i samtiden.

Han skulle nog gilla att Aftonbladet är störst på internet. Han som alltid sökte det senaste inom ny teknik och ville ut i det nya. Helt säkert skulle han varna för nutida myndigheternas tendens att frångå offentlighetsprincipen som då var – och fort­farande är – en garant för att undvika att ”mörkret och ­kamarillan skola styra landet”.

Fotnot: Kamarilla är en inre krets som påverkar statschefens beslut vid sidan av regeringen, ett intrigerande kotteri.

Så lyckades Lars Johan Hierta ge ut Aftonbladet – mot kungens vilja

Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta.

Aftonbladet kom ut första gången den 6 december 1830. Det var inte ­Sveriges första tidning, men är en av landets äldsta dagliga tidningar.

Föregångarna var okritiska och eftergivna mot kung Karl XIV Johan som styrde med hjälp av adeln. Ett av utgivaren Lars Johan Hiertas första angreppsmål var ”sängkammarväldet” kring kungen. Kungen höll sig med favoriter med särskilt tillträde till hans sängkammare.

Hierta slogs för yttrandefrihet, frihandel och för en tvåkammarriksdag med valda ledamöter. Kritiken från de härskande klasserna blev förödande. Under de fyra första åren åtalades Aftonbladet fem gånger. Men lika hatad som tidningen blev av överheten, lika populär blev den bland borgerskapet.

Så småningom försökte kungen att dra in tidningen, men Hierta lät sig inte kuvas. Han hade i förväg utfärdat nya utgivningsbevis för andra utgivare än sig själv. Han bytte namn till ”Det nya Aftonbladet”, ”Det andra... Det tredje...” och så vidare. När han sålde Afton­bladet 1851 hade han ändrat namnet 26 gånger.

Aftonbladet var under Hiertas år Sveriges största och mest in­flytelserika tidning.

ARTIKELN HANDLAR OM