Journalistik är att ständigt göra urval

Foto: TT
Det räcker inte att läsare är nyfikna för att vi ska berätta allt vi vet, skriver Sofia Olsson Olsén. På bilden: Advokat och försvarare Fredrik Engström på väg ut ur rättssalen vid häktningen av den 36-årige ledaren vars lag blev utkastat från Gothia Cup.
KOLUMNISTER

Förra veckan rapporterade vi om att ett fotbollslag, för första gången, kastats ut från Gothia cup och tvingats åka hem. Det efter att lagledaren på sannolika skäl misstänkts för sexuella trakasserier.

Läsarreaktionerna lät inte vänta på sig.

”Kan du ge mig ett enda skäl till att de som skickas hem inte får sitt ursprungsland meddelat till oss läsare. Jag har mitt barnbarn i Göteborg. Jag lever i tron att journalism betyder hela sanningen”, skriver en manlig läsare.

Det är i 98 procent av fallen män som mejlar och ofta vid ganska sen timme på dygnet och Aftonbladets erfarne redaktör Micke Andersson har nu bestämt sig för att ge svar – och helst få ett svar själv också.

”Det finns många skäl till att vi ibland inte skriver det du kallar sanningen. Det kan handla om att avstå namn eller andra uppgifter, i det här fallet ursprungsland, som kan vara till skada för oskyldiga. Barn till anhöriga som ställt till det ska till exempel skyddas från publicitetsskada”, skriver han.

Beslut kring vad vi ska och inte ska publicera är egentligen inte svåra om man tänker efter lite. Det räcker till exempel inte att läsare är nyfikna för att vi ska berätta allt vi vet. Så Micke frågar natt-mejlaren hur han blir mindre orolig för sitt barnbarn av att veta landet.

Han svarar inte, men frågar själv varför det måste finnas en nyhetsfiltrering, som han kallar det, i seriösa medier och redaktör Micke ger exempel.

Är det ok att publicera namn och bild på en pappa som förgripit sig på sin dotter – så att hennes klasskompisar får veta via oss?

Är det ok att lägga ut hemska bilder på offer efter terrordåd – som anhöriga tvingas se i tidningar och på sajter?

Är det ok att publicera namn och bild på folk som ännu inte dömts för något brott – som skulle få sina liv förstörda av ett felaktigt utpekande?

Och vår redaktör frågar återigen mejlaren på vilket sätt han skulle bli mindre orolig för sitt barnbarn av att veta varifrån laget kommer.

Micke får aldrig svar på sin fråga.

Journalistik är att ständigt göra avvägningar och urval, att berätta det som är relevant och lämna annat därhän. Att vara redaktör är en viktig uppgift, vi ska berätta men samtidigt skydda.

Det är att ta publicistiskt ansvar.

ARTIKELN HANDLAR OM