Lyssna, tänk, förstå – min önskan för 2017

KOLUMNISTER

Kan det inte vara nog nu? Kan inte 2017 bli året då vi slipper bli hatade, året när vi slipper hot om sexualiserat våld?
Min och mina kvinnliga journalistkollegors inkorg i mejlen formligen dränks av hat, precis som för alla kvinnor i offentliga roller. För kvinnor som syns, kvinnor som har en åsikt, för kvinnor som tar en självklar plats i vårt samhälle.

”Du behöver få din smutsiga journalistfitta knullad.”

I april i år tillträdde jag tjänsten som chefredaktör, vd och ansvarig utgivare, alltså publisher, för Aftonbladet. I drygt ett år har jag varit tillförordnad chefredaktör och innan dess har jag jobbat i nio år i olika roller på tidningen. Jag är, sedan Aftonbladet grundades år 1830, den första kvinnliga publishern och jag verkar på Nordens största mediehus. Aftonbladet når 3,5 miljoner läsare varje dag och jag har 350 medarbetare.
Det är så klart jäkligt häftigt.

”Din lilla fitta! Vem tror du att du är?”

Vår yngsta dotter fyller alldeles strax 20 år. När hon föddes trodde jag att hon skulle få uppleva en värld där kön inte spelar roll. Under tiden som hon vuxit upp har jag dock allt mer kommit att förstå hur omvärlden ser på henne.
Som kvinna, inte som människa.  
Att strukturen och systemen är så djupt rotade – att förändringen går så långsamt – att inte ens en tjej född 1997 förväntas få uppleva en värld där kön inte spelar roll.
Så jag fattade ett beslut.

”Du måste vara inkvoterad. Ful är du också, fitta!!!”

Jag kanske inte ensam kan förändra vad en del män anser om kvinnor. Men jag kan åtminstone göra allt jag kan för att påverka mina döttrars uppfattning om vad kvinnor kan och ska göra”, sa jag till mig själv.

Jag bestämde mig för att inte säga nej av falsk blygsamhet eller rädsla. Att inte be om ursäkt för den jag är. Jag bestämde mig för att tro på mig själv och acceptera när andra tycker att jag är duktig.
Jag bestämde mig helt enkelt för att säga ja.
För om jag inte kan förändra systemet och strukturen så kan jag i alla fall visa mina tre döttrar och andra kvinnor, tjejer, flickor att det går att brinna. Att en kan slåss och strida för det en tror på, om en bara ger sig fan på det.
Och att det inre brinnet inte har ett dugg med kön att göra.

”Du borde inte kallas för hora. Men lite återhållsamhet vore väl för fan på sin plats?”

I mitten av december utsågs artisten Madonna till Billboards Woman of The Year. Hennes tacktal går att hitta på Youtube. Ett för mig episkt tal som blir starkt när den oerhört kompetenta och talangfulla Madonna låter det sköra lysa igenom den alltid så säkra och vackra fasaden.

”David Bowie fick mig att tro att det inte finns några regler.
Men jag hade fel.
Det finns inga regler – så länge du är pojke.
Om du är en flicka måste du spela spelet.
Vilket spel?
Du får vara vacker och söt och sexig, men visa dig inte för smart, ha inte en åsikt. Ha åtminstone inte en åsikt som utmanar rådande läge.”
Och hennes artistkollega, den mycket begåvade Little Jinder, tvingas under sitt programledarskap för Musikhjälpen att logga ut från sociala medier.
”Jag orkar inte ta del av alla elaka kommentarer som dräller in på twitter, är hudlös av mat och sömnbrist”, kommenterar hon sitt beslut.

”Är du helt sönderknullad din vidriga hora?”

Okej.
Ska vi ha det så här?
Ska jag verkligen skriva om det här?
Borde jag inte bara hålla tyst och därigenom försäkra mig om en någorlunda lugn start på det nya året, i min inkorg?
Nej.
Jag tänker inte hålla tyst.
Jag är arg.
Jag är kvinna.
Jag har plattformen.
Vem ska annars strida för mina duktiga kvinnliga kollegor på Aftonbladet och för mina kvinnliga kollegor i offentligheten? För våra systrar, våra mödrar och viktigast av allt; för våra döttrar och barnbarn?

”Din journalisthora!!!!!!”

Så snälla, kan det inte vara nog?
Jag vet att det kliar i fingrarna på några av er just nu.
Viljan att kasta dig över tangentbordet, och trycka tillbaka allt du just läst där du tycker det hör hemma, är så stor.
Men stopp en sekund bara, kanske två.
Andas.
Lyssna.
För det handlar om din syster, din partner, din mamma – kanske har du själv en dotter?
Tänk.
Ska vi verkligen ha det så här?
Förstå.
Det är vad jag önskar 2017.

Gott nytt år!