Khadaffi ska medla i fotbollskriget

Minns hur fotbollen startade krig mellan El Salvador och Honduras

NYHETER

Så sport och politik hör inte ihop?

Ta då en titt på fotbollskriget mellan Egypten och Algeriet.

Så explosiv är konflikten att Libyens Khadaffi kallats in som medlare.

Moammar Khaddafi.

På ytan handlar det bara om fotboll.

De båda länderna har slagits om en plats till fotbolls-VM i Sydafrika nästa år. Varje gång lagen mötts har det urartat till kravaller.

I Kairo attackerades Algeriets spelarbuss med stenar. Tre spelare skadades och fans misshandlades på stan.

I Alger attackerades egyptiska supportrar och landets ambassad.

I en direkt avgörande match på neutral plan i Sudan vann Algeriet med 1-0 och knep VM-platsen. Efter matchen kom det till nya sammanstötningar mellan egyptier och algerier.

Här kunde det ha tagit slut och huliganerna gripits.

Men politikerna i de båda länderna har utnyttjat fotbollshysterin för att piska upp nationalistiska stämningar. Beskyllningar och motbeskyllningar har haglat mellan huvudstäderna.

Egypten kallade hem sin ambassadör från Algeriet för att protestera mot hur egyptiska medborgare behandlats.

I ett TV-sänt tal från parlamentet deklarerade Egyptens president Hosni Mubarak att "Egypten inte kommer att tolerera dem som skadar våra söners värdighet".

Algeriet protesterade skarpt mot att deras ambassad i Kairo attackerats och att algeriska flaggor bränts utanför.

Uppretade algerier brände den egyptiska mobiljätten Orascoms kontor i Alger. 20 anställda egyptier fick evakueras hals över huvud från landet.

Resebyråer i Algeriet ställde in sina resor till Egypten.

Algeriska myndigheter presenterade plötsligt ett krav på Orascom på dryga fyra miljarder kronor i obetalda skatter.

Bit för bit trappas situationen upp.

Båda länder är polisstater där förtrycket mot oliktänkande är stenhårt. Regimerna är avskydda av en stor del av befolkningen. Arbetslösheten är hög. Många kämpar för att få mat för dagen.

Fotbollen är ett av få glädjeämnen i människors liv. Därmed också ett perfekt verktyg för regimerna att skifta folks fokus från sin eländiga vardag till fanatisk stolthet över nationens fotbollslag. Ett opium för folket i bokstavlig mening.

Länderna statskontrollerade och privata medier har bidragit till att ytterligare piska upp redan heta känslor.

Inför det avgörande mötet i Sudan spreds uppgifter om att Algeriets regering skickat ner fem stridsflygplan till Sudan och släppt huliganer från landets fängelser och försett dem med pass och biljetter.

För att inte fotbollskriget ska urarta till ett regelrätt krig mellan länderna har Arabförbundet bett Libyens ledare Moammar Khadaffi att medla i konflikten.

Lyckas han inte finns det historiska exempel på hur fotboll kan starta verkliga krig.

1969 kämpade de båda centralamerikanska småstaterna Honduras och El Salvador om en plats i fotbolls-VM. I första mötet stod hondurianer utanför det salvadorianska spelarhotellet och skrek och ropade hela natten i syfte att störa spelarnas sömn. I returmötet en vecka senare använde salvadorianska fans samma taktik mot Honduras lag.

I bakgrunden fanns en konflikt om jordbruksmark där Honduras kastade ut invandrade salvadorianska bönder från sin mark.

När El Salvador lyckades kvalificiera sig till VM bröt Honduras de diplomatiska förbindelserna. Några veckor senare förklarade El Salvador krig. Över 2 000 människor dödades i det fyra dagar korta kriget. Verklig fred tog det över tio år att fixa.

Egypten och Algeriet riskerar att mötas igen om mindre är tre månader i Afrikas Cup i Angola. Tills dess är det nog säkrast att Khaddafi medlat klart.

ARTIKELN HANDLAR OM