Hela världen håller andan

USA och Israel bävar mest för vad som kommer att hända i Egypten

NYHETER

Egyptierna fruktar för framtiden.

Hela arabvärlden håller andan.

Men räddast av alla är USA och Israel. Faller Mubarak ritas den maktpolitiska kartan om i hela Mellanöstern.

Att se de modiga och arga människorna möta tårgas och stridsvagnar utan andra vapen än talkörer känns häftigt och hoppfullt. Jag är inte ensam om att önska att de ur kaoset ska belönas med ett nytt Egypten som innehåller vad de riskerar sina liv för; frihet, demokrati och ekonomiskt välstånd.

Tyvärr är det inte alls säkert. Ingen vet vad som kommer i stället, ifall Hosni Mubarak störtas. En ny militärdiktatur är lika trolig.

Låt mig omformulera.

Av alla alternativ är en demokrati av västerländskt snitt det minst troliga.

Scenerna på Kairos gator väcker till liv minnen av en annan frihetsvåg, den i Östeuropa hösten 1989. Minnen av när jag korsade Berlinmuren omgiven av östtyskar som nöp sig själva för att fatta att det var sant. Minnen från tjecker som stack röda rosor i kravallpolisens gevärsmynningar i Prag och av hur vi hukade för krypskyttar i Bukarest.

Den gången slutade det lyckligt. Kommunismen föll i en i det närmaste oblodig revolution. Människor som i åratal arbetat underjordiskt i en mer eller mindre demokratisk opposition kunde ta över makten.

Jag kan givetvis ha fel men min känsla är att det inte slutar lika lyckligt i Egypten.

Landet har ingen demokratisk tradition. Mubarak har styrt med järnnäve i 30 år. Före honom Anwar Sadat, en annan auktoritär ledare.

Även om Mubarak faller är risken uppenbar att någon annan av samma sort tar makten. Någon självklar demokratisk kandidat finns inte hos oppositionen även om förre chefen för FN:s atomenergi-

organ Muhammed ElBaradei skulle kunna bli det.

Vad säger att inte det islamistiska Muslimska brödraskapet kan utnyttja situationen och ta över? De är bäst organiserade av alla.

Allt detta vet egyptierna och därför är de mitt i all adrenalinstinn segervittring oroliga för vad som händer när tårgasröken lagt sig.

De är inte ensamma.

Egypten är arabvärldens folkrikaste nation och en stormakt. Ett moderat arabland som först av alla bröt isen och slöt fred med Israel. Vad händer med den freden om nya makthavare intar presidentpalatset?

I Tel Aviv är man skräckslagen.

Egypten har hållit koll på radikala element åt Israel, tryckt på den palestinska ledningen för att göra eftergifter i fredssamtalen, hjälpt till att hålla Hamas i schack.

Därför ligger Israel lågt. Premiärminister Benjamin Netanyahu lär ha gett order till sina ministrar – och särskilt ultrakonservative arabhataren Avigdor Lieberman – att hålla tyst.

Eftersom Egypten har varit USA:s fot i arabvärlden, supermaktens ögon och öron, har amerikanerna sett genom fingrarna med Mubaraks tortyr och förtryck av oliktänkande. Obama försöker nu undvika att välja sida mellan regimen och folket.

Egypten är livsviktigt för hela säkerhetspolitiken i regionen. Långt betydelsefullare än Tunisien, folkrevoltens första ”offer”.

Hela den maktpolitiska balansen i Mellanöstern kan rubbas om Mubarak faller och i sin tur drar med sig regimerna i Libyen, Algeriet, Syrien eller Jordanien i fallet. I Libanon har Iranstödda Hizbollah precis tagit makten utan någon revolt.

Ett islamistiskt regimskifte över arabvärlden är Israels och hela västs värsta mardröm.

Hur påverkar det situationen i de oljerika länderna Iran och Saudiarabien där folket gärna skulle ge makthavarna respass?

Utvecklingen är på en gång skrämmande och hoppfull.

Men osäkerhet och maktvakuum är aldrig bra. Säkert finns det många utanför Egypten som hoppas att Mubarak ska rida ut stormen för att alternativet känns ännu farligare.

Situationen står och väger. Ett lyckligt slut som det i Östeuropa är långt i från garanterat.

ARTIKELN HANDLAR OM