Inte alltid självklart vem som är ond eller god

Syriska oppositionen en brokig samling

Foto: AFP
Rebeller drabbar samman med soldater som står bakom president Bashar al-Assad.
NYHETER

Vi vill helst ha verkligheten serverad svartvit. En tydlig uppdelning i onda och goda.

När rebellerna i Syrien inte bara visar sig bestå av förtryckta vanliga människor utan även av islamister, al-Qaida och personer med stormaktsintressen blir verkligheten med komplicerad än så.

I nyhetsrapporteringen från det konfliktdrabbade landet avlöser massakrerna och övergreppen varandra. Våra vardagsrum fylls av blodiga bilder på lemlästade lik, ofta kvinnor och barn.

Men tv-sofforna fylls också av förvirring och en viss trötthet. Hur vet vi vem det egentligen är som står för våldet? Hur länge ska det hålla på?

I början var konflikten ganska enkel.

När vanliga syrier i mars 2011 gick ut på gatorna och krävde frihet och demokrati så möttes de av regimens kulor. Vanliga obeväpnade människor mot den brutale diktatorn Bashar al-Assad.

Vapen ersätter slagord

Fortfarande är detta grundkonflikten. Assad gör allt för att regimen ska hänga sig kvar. Men nu är det ett komplext inbördeskrig som pågår med alltfler inblandade.

Den arabiska vårens slagsord har till stor del ersatts av olika beväpnade grupper som med vapenmakt slåss mot regimen. Målet att störta Assad har de gemensamt men inte nödvändigtvis så mycket annat.

De senaste veckorna har grupper av jihadister tagit sig in i Syrien via Turkiet och Irak. Män som sympatiserar med al-Qaida och liknande grupper. De kommer från länder som Pakistan, Uzbekistan och Tunisien.

Precis samma mönster såg vi i Irak efter USA:s invasion 2003.

Busslaster av religiösa krigare tog sig via Syrien med buss in i Irak där de slogs mot de amerikanska invasionsstyrkorna. Nu går strömmen i motsatt riktning.

Rädda kristna

Jihadisterna vill störta Assad därför att han tillhör alawiterna, en shiamuslimsk minoritet medan de själva är sunnimuslimer. De ser chansen att ersätta Assad med en islamistisk regim med de störtade talibanerna i Afghanistan som förebild.

Därför stödjer många kristna syrier Assad. Inte för att de gillar hans diktatur men de är rädda att bli förföljda vid ett regimskifte.

Även bortsett från detta det senaste tillskottet så är Syriens rebeller är ingen enhetlig organisation. Tvärtom är de sinsemellan väldigt oense om hur regimen ska störtas och vad som ska komma i dess ställe. Några vill ha en utländsk invasion. Andra vill inte ha några utländska trupper på syrisk mark.

Brittiska tidningen the Guardian granskade häromdagen några tongivande personer i SNC, oppositionens paraplyorganisation och fann att fler av dem sedan länge var avlönade av olika amerikanska lobbygrupper.

Vilket givetvis ställer frågan om de i första hand vill befria Syrien eller går USA:s intressen.

Desperat vädjan

Något snabbt slut är inte i sikte. Assad har en stark militärapparat även om det nu verkar som även oppositionen tack vare utländska aktörer fått tillgång till tunga vapen. Assad verkade extra desperat när han i går uppmanade sina styrkor att kämpa hårdare.

Ryssland fortsätter att blockera ett internationellt ingripande via FN.

Även om Assad är den stora skurken är det i krig i det långa loppet är svårt att dela upp människor i goda och onda. Till slut har alla blod på sina händer.