Vågar väst utmana Putin?

NYHETER

Putin är orolig för att de ryssvänliga rebellerna ska förlora i östra Ukraina.

Därför lät han ryska soldater öppna en ny front i landet.

Ukraina har inget att sätta emot Ryssland. I stället vände man sig till Nato i förhoppning om hjälp. Men vågar väst utmana Putin?

Det verkar som Putins taktik med en långsam, försiktig och utdragen invasion av Ukraina fungerar. Så länge Ryssland envist förnekar inblandning finns det en osäkerhet och förvirring om vad som verkligen pågår. Bevisen för den ryska inblandningen är många men var för sig inte flagranta.

Vad vi ser är en repris på de "gröna små männen" som föregick det ryska övertagandet av Krim, en halvö som tillhör Ukraina. Även om alla i grunden visste att det handlade om ryska soldater så fanns det ingen definitiv klarhet innan Putin erkände detta faktum.

Nu upprepas den visan en gång till.

Inte ens USA:s president Barack Obama ville i sitt fördömande i går ta ordet invasion i sin mun. Den dag han gör det blir han tvungen att kraftigt utöka de amerikanska sanktionerna mot Ryssland. Uppenbarligen vill han av olika skäl hålla på det vapnet ett tag till.

Stötta

Ryssland har under lång tid stöttat rebellerna i östra Ukraina med vapen och underlättat för dem att passera fram och tillbaka över gränsen. Även ryska soldater har i viss utsträckning deltagit.

Att Putin nu skickar in en större rysk styrka för att öppna en ny front i kriget beror på att de ukrainska regeringstrupperna haft betydande framgångar på slagfältet. De har intagit flera av de städer rebellerna höll i början av sommaren och inringat rebellernas sista stora fästen Donetsk och Luhansk. De ser helt enkelt ut som rebellerna är på väg att förlora.

Det kan Putin inte tillåta.

Rysslands president kan fortfarande inte acceptera att regeringen i Kiev vill närma sig EU och Nato. Genom att hålla i gång kriget i östra Ukraina har han fortsatt hållhake på Ukraina. Putin förlamar försöken att få ordning på landet. Han gör det dessutom till ett väldigt dyrt åtagande för EU och USA att hjälpa Ukraina ekonomiskt. Men också extremt dyrt för Ukraina som redan befinner sig nära ruinens brant.

Börjar bita

Kostnadsfritt är det inte heller för Ryssland. Siffror över sjunkande tillväxt i den ryska ekonomin visar att sanktionerna i viss mån börjat bita. Men det priset är Putin uppenbarligen beredd att betala för att förverkliga sin vision att återupprätta Rysslands stormaktsstatus.

Ukraina kan möjligen besegra de ryssvänliga rebellerna. Att ta sig an Rysslands armé är en helt annan sak. Beslutet att söka Natomedlemskap är mer en markering mot Putins smyginvasion och är en realistiskt hopp annat än på mycket lång sikt.

Artikel fem i Natos stadgar säger att övriga medlemsstater måste försvara en medlem som utsätts för ett militärt angrepp. Men att bli medlem i Nato är en lång process. Georgien som invaderas av Ryssland 2008 har fortfarande inte fått bli medlem. Kanske kan det gå snabbare för Ukraina om Nato vågar utmana Ryssland med ett sånt beslut.

Dubbelspel

I ljuset av de nya händelserna blir Putins dubbelspel alltmer uppenbart. Putin säger sig vara beredd att göra allt för att det ska bli fred i Ukraina samtidigt som han skickar dit vapen och soldater.

Under toppmötet i början på veckan med Ukrainas president Petro Porosjenko hävdade Putin att Ryssland inte ens är en aktör i konflikten. En rent löjeväckande uttalande.

Men genom att envist förneka sår Putin det lilla frö av tvivel som behövs för att omvärlden ska fortsätta avvakta med mer kraftfulla sanktioner.

Militärt behöver Putin inte oroa sig. Obama deklarerade i går ännu en gång att USA inte har några planer på att blanda sig i konflikten militärt. Därmed är det fritt fram för Putin att göra vad han vill.