Dödsskjutningen är inte någon slump
Normalt är det den vite polismannens ord som gäller när en svart man dödats.
Att fallet i South Carolina avviker från den regeln beror inte på att polisen i USA plötsligt blivit mindre rasistisk.
När 50-årige Walter Scott sköts i lördags var det bara ännu en rutinskjutning. Ännu en gång som en vit polisman i sin tjänsteutövning skjutit ihjäl en svart man. Det händer några hundra gånger varje år och det är bara i undantagsfall som polismannen åtalas.
I telegramflödet den dagen från nyhetsbyråerna fanns dödskjutningen inte ens nämnd. Så obetydlig och vanlig ansågs den vara.
Först ett antal dagar senare när en mobilfilm från händelsen dyker upp så hamnar dödskjutningen på förstasidorna.
Skälet är att det av filmen tydligt framgår att den vite polismannen Thomas Slager, 33, skjuter Scott i ryggen när denne försöker fly. Slager skjuter åtta skott i snabb följd mot en person som inte är misstänkt för något allvarligare brott än en lindrig trafikförseelse. Och möjligen för att ha låtit bli att betala underhåll.
Under de tre minuter mobilfilmen varar syns varken Slager eller någon annan polis ge den dödligt sårade mannen första hjälpen. Däremot förses han med handfängsel.
Självförsvar
Oavsett vad som inträffat strax innan filmsekvensen inleds är det svårt att begripa hur en polisman kan uppträda med så lite respekt för mänskligt liv. När sköt en polis i Sverige senast åtta skott mot ryggen på en misstänkt?
Om den flyende till varje pris måste stoppas så bör en välutbildad polis kunna sikta mot benen.
Innan mobilfilmen dök upp så var det som vanligt den vite polismannens ord som gällde. Slager hävdade att offret gjort motstånd och försökt få tag på hans elpistol. Att han sköt i självförsvar.
Ingen verkade ifrågasätta detta trots att den döde uppenbarligen var skjuten i ryggen.
Mobilfilmen ändrar allt. Nu är polismannen avskedad och ska åtalas för mord. Han riskerar ett livslångt straff.
Den här gången kunde myndigheterna inte blunda eftersom det fanns så tydliga bevis för att polismannens berättelse inte stämde.
Förnekar rasism
Det ändrar inte den grundläggande rasism som fortfarande genomsyrar USA som samhälle och särskilt polisväsendet. Poliser är övervägande vita och brottslingar övervägande svarta.
Svarta stoppas betydligt oftare i rutinkontroller där polisen letar efter droger eller trafikbrott. I amerikanska fängelser är svarta kraftigt överrepresenterade. Och det beror inte bara på att de skulle vara mer brottsbenägna.
Fråga en vit amerikan om rasism och det troliga svaret är att någon sådan inte existerar. Fråga en svart och svaret blir ett helt annan.
Kommer man utifrån är det så lätt att se hur oerhört uppdelat det amerikanska samhället fortfarande är. Hur blinda framförallt vita amerikaner är för rasismen.
Dödsskjutningarna är ingen slump. De är resultatet av segregation och rädsla och av en uppfattning inom poliskåren och kanske samhället i stort att svartas liv är mindre värda.
Senaste året har rasismen åter blivit hett debattstoff.
Tändsvätska
Dödsskjutningen i Ferguson, Missouri i somras fungerade som tändmedel. En vit polisman sköt en svart man utan att åtal väcktes trots att det fanns en rad frågetecken kring skjutningen.
Våldsamma kravaller utbröt.
Den här gången blir det förmodligen inga våldsamheter eftersom polismannen gripits och åtalats. För en gångs skull är oddsen goda för att rättvisa kommer att skipas.
Kanske vore det bra att göra som polisen i North Charleston, South Carolina planerar. 115 poliser ska utrustas med hjälmkamera så att man i efterhand ska slippa debattera vad som egentligen hände.
Att en medborgare som stannas av polis på grund av en trasig baklykta på bilen några minuter senare ligger död i gräset är inte acceptabelt.
Utan mobilfilmen är risken överhängande att polismannen Thomas Slager gått fri och kunnat jobba vidare.