Clintons favoritskap är en förbannelse

Foto: GERALD HERBERT
Hillary Clinton.
NYHETER

Hillary Clinton kandidatur i presidentvalet nästa år är numera bara en fråga om när hon officiellt ska kasta sig in i kampen. Ett nej finns inte längre på kartan.

Även om hon är storfavorit är knäckfrågan hur hon ska undvika ett nytt nederlag.

Ryktena om när Hillary ska dra igång sin kampanj har gått ända sedan i höstas. Hittills har de som förutspått när hon ska ge sig in i striden varit för snabba på hanen. Ännu är det ingen panik, men rent tidmässigt börjar det bli dags för Clinton att visa korten.

Därför finns det mycket som talar för att Guardians uppgifter att Hillary drar igång sin kampanj på söndag kan stämma. Att hon inleder i Iowa, den delstat där det första primärvalet hålls, är också logiskt.

Vad som stått klart länge är att Hillary Clinton inte är beredd att ge upp det som rimligen är hennes sista chans att blir USA:s historiska första kvinnliga president.

Skulle hon inte ställa upp nu och en demokrat blir vald 2016 går inte nästa tåg förrän om åtta är. Då har Hillary fyllt 75 år.

Oemotståndligt är också det faktum att hennes chanser aldrig varit större.

Är ett starkare namn

Republikanerna har ännu inte kunnat mönstra någon riktigt stark kandidat. Ingen given segrare. Bara extremkandidater som Ted Cruz och Rand Paul har hittills officiellt annonserat sin kandidatur. Ingen av dem har rimligen en chans att vinna ett presidentval även om de mot förmodan skulle få sitt partis nominering.

I manegen väntar starkare namn som Chris Christie, Scott Walker och framförallt Jeb Bush. I USA har en Bush alltid en bra chans att nå Vita huset.

Men eftersom republikanerna som parti tvingats så långt åt höger av Teaparty-rörelsen är det ändå tveksamt om de kan ta de svarta och latinoröster som krävs för att vinna.

Inom sitt eget parti, demokraterna, har hon ingen utmanare som kan matcha henne.

Elisabeth Warren ligger alldeles för långt åt vänster. Vicepresident Joe Biden hamnar i skuggan av Clinton om han ställer upp.

En förbannelse

Hillary Clinton lever fortfarande högt på den popularitet hon byggde upp som utrikesminister under president Obama. Hon är den överlägset mest populäre politikern i USA alla kategorier.

Clintons förbannelse är att hon även när hon ställde upp för åtta år sågs som en given segrare inför primärvalen. Obamas namn hade börjat nämnas men han sågs mer som en påläggskalv. Tiden var inte mogen för honom ännu.

Trodde experterna.

Hon tvingades till en lång och bitter strid om partiets nominering som Obama till slut vann.

Hillarys lycka var att Obama insåg hennes storhet och att han själv kunde dra nytta av den. Bättre att ha en av sina värsta kritiker i sin egen administration än som skyttegravssoldat på utsidan. Utrikesministerposten blev en formidabel plattform för Clinton.

Den här gången syns ingen ny Obama vid horisonten. USA har kunnat bocka av ”svart president” på listan över historiska framgångar. Nu är det ”kvinnlig president” som står näst i tur på listan.

Tog ut segern i förskott

Men en amerikansk valrörelse är lång och fortfarande kan det dyka upp överraskningar. USA kan drabbas av ”Hillary fatigue”. Att hon varit med så länge och varit rikets första dam jobbar inte enbart i hennes favör.

Hillary Clinton gör förmodligen inte om samma misstag som förra gången då hon litade på opinionsmätningarna före primärvalen och tog ut segern i förskott.

Valet är en tvåstegsraket. Först måste Hillary få partiets nominering. Sedan ska hon slå republikanernas utmanare. I opinionsmätningarna leder Hillary klart, med 6-15 procent mot samtliga troliga republikanska utmanare.

Men i valrörelsen blir hon tvungen att slåss mot Obamas skugga. I motsats till vad vi kanske tror i Sverige är Obama en rätt impopulär president som får stark kritik på hemmaplan.

De närmaste 18 månaderna i amerikansk politik blir mycket spännande.