Europa tassar för den ryska björnen

Foto: REUTERS
Rysslands president President Vladimir Putin.
NYHETER

Vid förra toppmötet var det helt klart att vägen till EU-medlemskap låg öppen för Ukraina.
Nu är det lika klart att den är stängd för överskådlig tid.
Europa tassar för Rysslands president Putin. Våld verkar löna sig.

GÖR SOM 200 000 – prova Plus för 1 krona!

Toppmötet mellan EU och länderna i det Östra partnerskapet är det första sedan det numera ökända mötet i Vilnius hösten 2013 då Ukrainas dåvarande ledare Viktor Janukovitj vägrade skriva på det associeringsavtal som han själv förhandlat fram med EU. Det ledde till folkliga protester i Ukraina, till störtande av Janukovitj, Rysslands annektering av Krim och kriget i Östra Ukraina som fortfarande pågår.

Inte riktigt vad EU hade tänkt sig.

Fortfarande är det åtminstone tre av de sex länderna som gärna vill in i EU och så småningom Nato. Mer än någonsin tidigare. De är Ukraina, Georgien och Moldavien.

”Inga förhoppningar”

Men där handen för ett drygt år sedan var välkomnande utsträckt så håller EU den nu i fickan.

– Vi ska inte ge några förhoppningar som vi inte kan infria, sa Tysklands förbundskansler Angela Merkel före avresan till Riga.

Skillnaden i stämningen är som mellan natt och dag jämfört med ett och ett halvt år sedan.

Officiellt heter det att Ukraina inte lyckats genomföra alla de reformer som krävs för att EU ska kunna släppa in landet.

Det stämmer säkert. Det är svårt att driva igenom ekonomiska och rättsliga reformer samtidigt som landet är utsatt för ett angreppskrig från sin mäktiga granne i öster och samtidigt som landets ekonomi krymper med en femtedel. Statsbankrutt hotar.

För Ukraina handlar det om överlevnad. Inte reformer.

Ingen av statscheferna säger det givetvis öppet i Riga men det egentliga skälet är att man är orolig för vad Ryssland skulle ta sig till om man inledde en process för medlemskap till Ukraina eller något av de andra länderna.

Står maktlösa

EU är inte berett att militärt gå in och rädda Ukraina ur Rysslands klor. Inte heller Nato. Därmed står man i praktiken maktlös mot Ryssland. Även om sanktionerna till viss del biter så är det nog ingen som tror att de ska få Putin att böja sig.

På toppmötet i Vilnius 2013 hade EU ännu inte begripit att Ryssland inte accepterade att fler forna Sovjetrepubliker närmade sig EU och Nato. Istället hade EU en naiv förhoppning om att Ryssland till slut skulle se det som positivt i att länderna i dess närhet utvecklade en god ekonomi.

Den här gången har det ryska budskapet gått fram med full tydlighet.

Därmed har EU-ländernas intresse för Östra partnerskapet svalnat betänkligt. Inte minst eftersom man inser vilka enorma kostnader det skulle betyda för EU att plocka in Ukraina samtidigt som Ryssland gör allt för att destabilisera landet.

Med tanke på all högtravande retorik från EU:s ledare efter annekteringen av Krim och inledningen av striderna i östra Ukraina kunde man tro att Europas ledare skulle ställa sig upp och försvarade de frihetliga värderingar som unionen står för.

De försiktiga styr

Men den här gången är realpolitiken starkare. Istället tassar man försiktigt fram för att inte ytterligare reta den ryska björnen.

Några EU-länder ser helst att man skulle markera sitt missnöje mot Rysslands uppträdande genom att tydligt ange en väg för medlemskap till partnerskapsstaterna. Men eftersom alla 28 medlemmar måste vara ombord får de försiktiga styra.

Georgien och Moldavien står också under starkt tryck från Ryssland. Om inget mirakulöst sker som ändrar det geopolitiska läget kan Ukraina, Moldavien och Georgien glömma EU-medlemskap för lång tid framöver. För att inte tala om Natomedlemskap.

Trots att de är suveräna stater så hindras de av sin mäktige granne i öster från att fatta självständiga beslut.

Det är uppenbart att våld hittills lönat sig för president Putin.