Ryssland är inte det enda hotet

NYHETER

I dessa tider är det lätt att stirra sig blind på hotet från Ryssland.

Den verkliga krigsrisken är den upprustning som pågår på bägge sidor.

Och de allt uslare relationerna som gör att väst inte litar på Ryssland och tvärtom.

När Ryssland placerar krigsfartyg vars robotar kan nå hela Europa, bara 30 mil från Sveriges gräns så kan det givetvis tolkas som en allvarlig upptrappning av det militära hotet från Vladimir Putin.

Sannolikt vill Moskva i den tuppfäktning som pågår med väst skicka en signal till Nato att Ryssland kan attackera Europa om man vill.

Varje gång Ryssland vidtar liknande åtgärder så uppmärksammas den stort av medier i väst och bygger på det ökade hot vi känner från våra mäktiga granne i öst.

Det som ofta får betydligt mindre utrymme och tolkas annorlunda är åtgärder från Sverige och Nato-länder som riktar sig mot Ryssland. För bara någon dag sedan kom beskedet att amerikanska trupper ska stationeras i Nordnorge, på USA:s initiativ. Sedan tidigare har Nato flera gånger beslutat om ökad närvaro av trupper och vapen i medlemsländerna som gränsar till Ryssland.

Meningen med dessa åtgärder är att skicka en signal till Ryssland. En varning om att utifall Putin har några aggressiva planer så är vi minsann beredda. I väst tycker vi att det är ett naturligt och nödvändigt svar på vad vi uppfattar som rysk aggression.

Men funderar vi någonsin på hur detta uppfattas i Ryssland?

Natos utvidgning

Kanske uppfattas Natos åtgärder av ryssarna som lika hotfulla som vi ser på Rysslands upprustning. Trots allt är det Nato som sedan Berlinmurens fall konstant utvidgat sig österut. Något Ryssland uppfattat som ett hot mot sina intressen, vilket väst haft väldigt svårt att förstå.

Följden blir en ond spiral där varje militär åtgärd tolkas fientligt av den andra sidan. Oron ökar och resulterar i krav på ökade försvarsutgifter. Tyskland lovar nu att man nästan ska fördubblas sina militära utgifter så att man når två procent av BNP. Vilket är vad Nato-länderna utfäst sig att satsa men som väldigt få hittills nått upp till. Det lär bli ändring på det.

Arsenalen byggs upp på båda sidor och snart är vi tillbaka i kalla krigets kapprustning.

Oberoende av den senaste tidens vapenskrammel så genomför både Ryssland och USA omfattande och oerhört kostsamma moderniseringar av sina kärnvapen. De går bland annat ut på att göra kärnvapnen mindre vilket tyvärr riskerar att få följden att tröskeln för att använda kärnvapen sänks.

Cyberattacker

Det finns skillnader mellan Natos agerande och Rysslands. Putin har vidtagit den olagliga och i efterkrigstidens Europa unika åtgärden att annektera Krim, en bit av ett annat land. Han uppträder aggressivt mot de forna Sovjetrepublikerna som vågar söka sig västerut. Han visar en vilja att återupprätta Rysslands inflytande i världen genom att bomba i Syrien. Ryska cyberattacker mot Sverige och väst ökar. Så absolut finns det skäl att hålla ögonen på hoten från Moskva.

Men mycket lite talar för att Ryssland inom överskådlig tid har några planer på att invadera andra länder i Europa. Putins mål är snarare att störa eller riva upp den världsordning där USA är den som bestämmer för att på så sätt flytta mer makt till Ryssland.

Sett i ett historiskt perspektiv har Ryssland alltid varit en stormakt. Åren efter Berlinmurens fall då Sovjetunionen kollapsade och Ryssland förvandlades till den fattiga kusinen från landet var ett undantag. Inte regeln. Det borde västvärlden ha insett redan då.

Undvika krig

Tyvärr har Ryssland under Putin utvecklats bort från demokrati och tillbaka till ett mer auktoritärt styre som riskerar att cementera de gamla motsättningarna mellan öst och väst trots att den ideologiska konflikten mellan kommunism och kapitalism inte längre existerar.

Situationen förvärras av att Ryssland och västvärlden i princip slutat tala med varandra. Att isolera Ryssland var en rimlig åtgärd efter aggressionen mot Ukraina men riskerar att på sikt öka risken för nya militära konfrontationer.

Om vi vill undvika ett förödande krig i Europa i framtiden och att alltmer skattepengar används till vapen istället för välfärd, är det kanske dags att börja prata med varandra på riktigt igen istället för att bara låta marschkängorna tala.

ARTIKELN HANDLAR OM