Mijailovics motiv till att mörda Anna Lindh utreddes aldrig

KOLUMNISTER

I förra veckan sände Sveriges regering en förfrågan till regeringen i Serbien Montenegro om hur Anna Lindhs mördare Mijailo Mijailovic skulle komma att avtjäna sitt livstidsstraff ifall han överfördes till fängelse i sitt ursprungsland.

För ögonblicket sitter Mijailovic på Kumla i mer eller mindre självvald isolering. Vad svenska Kriminalvårdsstyrelsen, som egentligen sköter hela ärendet, vill förvissa sig om via regeringens framstöt är att en eventuell överflyttning inte innebär att Mijailovics straff blir väsentligt annorlunda i förhållande till vad svenskt rättsväsende förutsatte.

Redan innan livstidsdomen föll i Högsta domstolen, medan svenskt rättsväsende och svenska psykiatriker diskuterade hur sjuk utrikesministerns mördare eventuellt var, hade Mijailovic planerat för att få sitta av den påföljd som komma skulle bland landsmän. Kanske inbillade han sig inte direkt att han därigenom skulle klara sig lindrigare undan med färre år bakom lås och bom men han tycks tidigt ha börjat spekulera i att bemötandet, framför allt bland medfångarna, skulle bli ett annat på serbisk mark än på svensk.

Hur det blir med Mijailovics uträkning återstår att se. Hans öde ligger i Kriminalvårdsstyrelsens hand. Framstöten i förra veckan tyder på att en överflyttning minst av allt är utesluten. Ju mer jag tänker på saken, desto mer förundrad blir jag över att så är fallet.

Nyligen gav Carlssons bokförlag ut en minst sagt konstig volym av förra kändisadvokaten Pelle Svensson. Vad syftet är med den osmakligt illustrerade skriften "Utan nåd" står inte klart men mitt i den svårartat osammanhängande texten har Svensson några intressanta sidor om Mijailo Mijailovic.

Vad Pelle Svensson på sitt ganska burdusa sätt gör gällande är att Mijailovic - trots domen som faktiskt lydde på lagens strängaste straff - i viss mening höll lekstuga med svenskt rättsväsende.

Han begick sannolikt ett målmedvetet politiskt mord men behövde aldrig svara för det eftersom ingen rätt någonsin pressade honom på något motiv till mordet. Man lät honom uppföra sin iscensättning av "den inbillade sjuke" utan att nämnvärt störa honom eller hans biträdande regissör advokat Peter Althin.

Pelle Svensson är inte den förste som påpekar att Mijailovics motiv aldrig reddes ut. Anmärkningen har skymtat då och då i debatten efter HD:s dom. Men Svensson specificerar sin kritik och räknar upp ett antal frågor av politisk natur som borde ha ställts i syfte att undersöka Mijailovics sympatier och antipatier i förhållande till konflikterna på Balkan och att fastställa hur Mijailovic mot den bakgrunden såg på Anna Lindh.

Svenssons underförstådda hypotes är att Mijalovic under inflytande av sin farfar var stark Milosevicanhängare och att tanken på mord kan ha grott i hans huvud sedan Serbiens demokratiskt sinnade premiärminister Djindjic mördades på väg till ett möte med Anna Lindh i Belgrad i mars 2003.

Både polis, åklagare och press köpte ett halvår senare villigt antagandet att mordet på Anna Lindh var ett vansinnesdåd. Till det bidrog efterforskningarna som visade att Lindh inte var förföljd och att det var slumpen som styrde när hon mötte sin baneman precis på NK. När vansinnesteorin väl var etablerad kom de fortsatta resonemangen att handla om graden av vansinne hos den tilltalade Mijailovic.

Inte ens när överläkare Göran Fransson i sitt expertutlåtande förklarade att Mijailovic i huvudsak var simulant restes frågan varför han hade tigit i rätten, om han hade andra motiv än strävan att framstå som så sjuk som möjligt.

Följer man Pelle Svenssons tankegång får man utgå ifrån att det förvisso var en slump att gärningsmannen stötte på sitt offer just utanför NK den 10 september 2003 på eftermiddagen. Men det var ingen slump att han fick korn på henne eftersom han var ute efter henne företrädesvis i anslutning till de olika offentliga valmötena i samband med EMU-valet.

Pelle Svenssons resonemang är yvigt som Pelle Svenssons resonemang brukar vara. Men det kan inte helt avfärdas.

Och har han rätt är det i sanning en skandal om Mijailovic får avtjäna sitt straff bland likasinnade landsmän som hyllar hans insats.

Yrsa Stenius

ARTIKELN HANDLAR OM