Här är gärningsmannaprofil-gruppens tre teorier om Kevins död

KRIM

Landets främsta brottsexperter kallades in för att hjälpa till i utredningen efter Kevins död.

De gjorde en gärningsmannaprofil och en brottsanalys av dådet – som visar på minst tre olika sätt Kevin kan ha dött på.

Men något givande samarbete med spaningsledarna blev det aldrig.

– Det rådde svalt intresse för vårt arbete, säger Paul Johansson, tidigare kriminalkommissarie.

1 av 4 | Foto: TT NYHETSBYRÅN
På en björk står namnet Kevin inristat. Platsen där ett barn mördades för tjugo år sedan.

Gärningsmannaprofil-gruppen från dåvarande Rikskriminalpolisen, med några av landets främsta mordutredare och brottsexperter, kallades till Arvika för att bistå polisutredningen kort efter att den 4-årige Kevin hittades död 1998.

Men det var den regionala polisledningen som bjöd in GMP-gruppen och inte utredarna i ärendet.

– Det är så jag minns det, säger Paul Johansson, som då var kriminalkommissarie och gruppens ansvarige i Kevin-ärendet.

Övriga som ingick i gruppen var kriminalkommissarie Jan Olsson, kriminalispektör Ewa-Marie Aghede, med dr Ulf Åsgård samt rättsläkaren docent Robert Grundin.

– Vi åkte dit och tittade på platsen och så vidare. Men på något sätt så var det någonting på gång som vi inte fick veta riktigt, säger Paul Johansson.

Som han minns det hade spaningsledningen kontakt med pappan till de två pojkarna, som sedan blev mordmisstänkta, redan när GMP-gruppen var i Arvika.

– Det var något på gång. För att det inte ska bli missförstånd: jag fick ingen känsla att man undanhöll oss någonting. Men det pågick något när vi var där som vi inte riktigt fick något grepp om.

Ingen mer kontakt

GMP-gruppen fick läsa det som fanns i utredningen. Bland annat rättsmedicinska protokoll, fotografier från fyndplatsen, uppgifter som beskriver offrets person och hemförhållanden. Samt material från olika förhör och ett antal videofilmade polisförhör med barn.

Gruppen lämnade Arvika, åkte hem och Paul Johansson skrev och skickade in rapporten till polisens utredare.

– Sen blev det ingen mer kontakt mellan oss.

Utredningen i Arvika fortsatte några veckor till.

– Och så plötsligt blev fallet uppklarat, säger Paul Johansson.

Fyraårige Kevin dog genom en våldsam lek med pinnar som eskalerade, och slutade med strypning. Det är Arvikapolisens bestämda uppfattning vid presskonferensen i november 1998 där Rolf Sandberg slog fast att ”alla frågetecken är uträtade”. Det händelseförloppet har därefter spridits och befästs under två decennier.

I den rekonstruktiva delen av GMP-gruppens analys kom man dock fram till flera olika möjliga händelsebeskrivningar. Brottsexperterna skriver om minst tre möjliga scenarion om Kevins kamp och sista tid i livet.

Ytterliga två teorier

Förutom teorin att det ska ha använts ett ”långsträckt föremål” finns två andra teorier. Det ena beskriver hur kvävningen kunnat ske genom att någon legat på Kevin och pressat honom mot marken, så kallad traumatisk asfyxi. Enligt GMP tyder både skadorna på bålen och smutsiga handflator att detta scenario är möjligt.

”Det är vanligt att människor som råkar ut för denna typ av kvävning gräver med händerna mot underlaget som en reflex.”

Den tredje teorin är att Kevin tryckts ned på lastpallen, som han senare hittas död på, och att hans huvud upprepade gånger pressats ner i vattnet.

”Pressen mot lastpallen skulle kunna vara orsaken till de aktuella skadorna på halsen, de djupa skadorna i bålen samt skadorna under huden på skuldrorna och på ryggen. Dessutom skulle det kunna förklara om offret svalt mycket vatten, vilket flera vittnesuppgifter kan tyda på.”

”Inte alls bra kontakt”

De som jobbade i GMP kan konstatera att deras analys inte fick något genomslag hos Arvikapolisen.

– Vi fick inget gehör för vårt arbete och det vi kommit fram till, säger Jan Olsson pensionerad kriminalkommissarie och före detta chef för gärningsmannaprofilgruppen.

– Vi hade inte alls bra kontakt med spaningsledningen. Så kan det vara i vissa fall, att man har lite distans, men här var det verkligen inte bra kontakt, säger Jan Olsson.

Ointresset har i efterhand tolkats som att spaningsledningen redan hade två mordmisstänkta.

– Det var inte den normala intresset som jag upplevde. Det verkade mera som att det var något på gång. Efteråt tolkade vi detta som att de hade redan sina misstankar mot de två barnen, säger Paul Johansson.

Aftonbladet har sökt Rolf Sandberg.

ARTIKELN HANDLAR OM

Arvika

Brott