Anton Lundin Petterssons bror berättar nu om tiden före dådet

KRIM

För första gången väljer brodern till Anton Lundin Pettersson att berätta om sin lillebror som högg ihjäl tre personer på Kronans skola i Trollhättan.

Bland annat varför den 22 oktober var ett speciellt datum för honom.

– Brodern har varit en nyckel för att förstå mer av vad som hände inuti Anton Lundin Pettersson, säger Åsa Erlandsson, som intervjuat storebrodern och nu skrivit en bok om skoldådet i Trollhättan.

1 av 3

Den 29 september släpps Åsa Erlandssons bok ”Det som aldrig fick ske – skolattentatet i Trollhättan” som handlar om dådet 2015, när Anton Lundin Pettersson beväpnade sig, dödade tre människor och skadade en fjärde innan han sköts till döds av polisen.

– Han var en djupt ensam och isolerad person, hela historien om honom är som en studie i ensamhet. Det fanns en familj, en storebror och släktingar men man kan vara ensam i alla fall och så var det för honom. Ensamhet i sig gör ju inte att man blir en massmördare, utan det var flera olika komponenter som gjorde att han tillslut tog det här beslutet. Han var också präglad av en främlingsfientlighet och rasism som blivit alltmer normaliserad, säger Åsa Erlandsson.

Erlandsson säger att boken innehåller helt nya faktauppgifter, okända även för polisen och de anhöriga. Boken bygger på omfattande research och över 80 personer har intervjuats. Bland annat Anton Lundin Petterssons storebror – som aldrig tidigare uttalat sig.

– Vi har pratat om deras barndom och uppväxt. Brodern har berättat att han – som många storasyskon gör – kände ett särskilt ansvar för sin lillebror. Anton Lundin Pettersson hade sociala svårigheter och svårt att förstå de sociala koderna och brodern försökte på sitt sätt att få med honom ut och ta ansvar för honom, men att det var väldigt svårt, säger Åsa Erlandsson.

Sköt mot grannhus

Aftonbladet har fått ta del av ett utdrag ur boken och där beskrivs hur Anton Lundin Pettersson förändrades tiden innan dådet, hur hans humör ändrades och hur han blev mer aggressiv och lättirriterad. En gång ska han till exempel ha skjutit med sin soft air gun mot sina grannars ruta efter att de spelat hög musik mitt i natten. Något som hans bror berättar att han då tog som ett skämt – men först efteråt förstod var ett utlopp för något mycket allvarligare.

– Brodern säger att han efteråt funderat väldigt mycket på om det är något som han borde sett och förstått, om han kunnat göra mer. Sådana tankar har han brottats med, säger Erlandsson.

Siffran 22 var speciell

I boken framkommer också att datumet 22 oktober – då Anton Lundin Pettersson gick till attack på Kronans skola – hade en särskild betydelse för honom.

– Siffran 22 har alltid varit speciell för honom. När man är barn har man ju ofta ett speciellt nummer som man väljer som ”sitt” och detta var hans speciella tal som han har haft sedan han var liten. Det här var ju ett suicide by cop och han räknade med att dö och därför valde han den 22 oktober, säger Åsa Erlandsson.

I boken granskar också Åsa Erlandsson medias och polisens hantering av dådet och hon menar att både polis och media har saker att lära.

– Det finns lärdomar att dra, det gör det.